Fru talman! Den som lyssnar på statsrådet kan ifrågasätta ambitionen: att underhållsskulden inte ska växa. Så mycket mer måste ju göras. Det räcker inte att den inte ska växa; den måste betas av. Det måste finnas en plan för när vi verkligen tar tag i och tar itu med den enorma underhållsskuld som infrastrukturen och järnvägen präglas av.

Jag noterar att infrastrukturministern pratar om samarbete, och jag önskar att detta också gällde i verkligheten. Vi befinner oss i ett enormt allvarligt säkerhetsläge, och då måste Sveriges riksdag komma samman. En utbyggnad av svensk järnväg, som det finns ett enormt stort behov av och som Nato pekar på som avgörande för vår motståndskraft, kräver att politiken kommer samman. Att då rösta nej och vara ointresserad av att sätta sig ned tillsammans med oppositionen är inte att visa ledarskap och ta ansvar för Sverige i en tuff tid.

Infrastrukturen kan inte vänta till nästa planperiod. Totalförsvaret kan inte bygga på privata vinstincitament. Demokratisk kontroll kan inte ersättas av marknadsexperiment. Sverige förtjänar bättre.

Vårt samhälle måste hålla ihop – i vardagen, i kris och ytterst, som sagt, i krig. Då behöver vi robusthet, offentlig rådighet och långsiktigt ledarskap.

Vi visar på ett alternativ, och vi gör det även genom förslag till finansiering. Om statsrådet och den här regeringen menar allvar med att man vill se en infrastruktur som är robust och pålitlig är det bara att följa våra exempel.