Fru talman! Tack till min riksdagskollega Aylin Nouri för denna viktiga interpellation! Tack till infrastrukturministern för svaret!

Det är bra att regeringen lyfter fram totalförsvarets behov av en skrivning i regleringsbrevet till Trafikverket, men det räcker inte att tala om bara instruktioner. Jag tycker att vi också behöver gå djupare och se över hela modellen för hur järnvägsunderhållet är organiserat.

Sanningen är att vi i dag lever med ett marknadsmisslyckande. Underhållet av järnvägen har organiserats på ett sätt som skapat splittring, kortsiktighet och bristande kontroll. I dag har vi ett system där ansvar har styckats upp mellan Trafikverket och en rad privata aktörer, där kunskap och kompetens urholkas när upphandlingar snurrar vidare och där de som har ansvar för järnvägsnätets skick ofta inte har möjlighet att agera i tid. Det är inte hållbart, särskilt när vi talar om järnvägsunderhåll som en del av totalförsvaret.

För totalförsvaret handlar det inte bara om att möjliggöra en militär rörlighet eller om att säkra Natotransporter. Det handlar om hela samhällets motståndskraft, om att säkra att sjuktransporter fungerar, om att livsmedel kan distribueras och om att människor kan evakueras eller ta sig till arbete och skolor när det är kris. Det kräver ett fungerande och robust transportsystem. Då duger det inte med en uppstyckad, sårbar och marknadsstyrd modell.

Fru talman! Staten behöver ta tillbaka kontrollen. Det räcker inte att säga att Trafikverket äger spåren. Det handlar om att också ta tillbaka kompetensen, resurserna och det direkta utförandet i statlig regi. Det finns i dag bred kunskap om att detta är rätt väg att gå. Fackliga organisationer, utredningar, forskare och anställda vittnar om hur dagens modell skapar ineffektivitet, säkerhetsbrister och onödiga kostnader. Det är inte rimligt att staten ska betala för att olika entreprenörer ska konkurrera bort varandra samtidigt som vi förlorar den långsiktiga kompetens som krävs för att järnvägen ska fungera.

Fru talman! Ska vi klara försörjningsberedskapen, totalförsvarskraven och klimatomställningen måste vi också klara att tänka om. En fungerande järnväg binder samman Sverige. Den är nödvändig både i vardagen och vid kris. Men då måste den underhållas av ett system som är byggt för samhällets bästa, inte för kortsiktig vinst. Därför vill jag uppmana regeringen att ta nästa steg. Det är bra att tala om prioriteringar. Men ännu viktigare är att organisera järnvägsunderhållet på ett sätt som är effektivt, robust och långsiktigt.

Jag vill fråga statsrådet: Om regeringen menar allvar med att prioritera totalförsvarets behov, varför vågar man inte ta tillbaka järnvägsunderhållet i egen regi så att vi kan bygga en samlad, stark och säker järnvägsinfrastruktur? Jag ser fram emot ett svar.