Fru talman! Bara det allra senaste dygnet har 8 civila dött och 24 skadats i Ukraina, bland dem en tolvårig flicka i Samardistriktet. Det är tyvärr ännu en vanlig vardag i Putins terrorkrig mot Ukraina, där man mitt under de så kallade fredsförhandlingarna inte drar sig för att fortsätta att medvetet och faktiskt ganska utstuderat ge sig på helt vanliga civila och barn. För bara två veckor sedan angreps civila i Sumyregionen på väg ut från en söndagsgudstjänst. 35 dog och 117 skadades. Till och med Donald Trump, som ju annars konsekvent har gått Kremls och Putins ärenden, ber nu Putin att ”stoppa”.

Det är svårt att inte tänka på de familjer som vi träffat – dels familjer som finns här i Sverige som flyktingar, dels sådana vi i finansutskottet träffade för ett år sedan när vi var i Kiev och Kievregionen. Någon av dem, eller någon släkting eller vän, har drabbats nu.

Trump vill påtvinga Ukraina en fred på Putins villkor. Här är det tillfälle att återigen citera Winston Churchill och det han sa till Neville Chamberlain efter Münchenöverenskommelsen 1938. Även där försökte ett västland sälja ut ett offer till angriparen. Churchill sa: Ni valde mellan vanära och krig. Ni valde vanära, och ni fick krig.

Varje uppgörelse med Putin som belönar hans missdåd kommer att uppmuntra till fler missdåd. Det finns, som har nämnts tidigare i debatten, många nya platser i Europa där detta kan ske.

Här måste Sverige stå orubbligt och samverka med andra så att EU och Europa också står orubbligt. Samtidigt har Donald Trump, mitt i allt svammel, tyvärr en poäng när han likt en maffiaboss säger att Zelenskyj inte har korten. Det är vi i Västeuropa – vi i Europa – som inte har givit Zelenskyj och Ukraina alla de kort de skulle behöva för att stå emot nu när USA och Trump sviker. Vi har inte mobiliserat alla våra resurser, trots att Ukraina är vår sköld mot Putin och trots att det ligger i vårt säkerhetsintresse. Som nämndes tidigare hör vi nu till och med Putins attackhund Dmitrij Medvedev hota Sverige och Finland.

I stället för att agera skyller alla på varandra i Europa. Alla tittar på varandra. Alla väntar, om inte annat på Friedrich Merz och hans regering i Tyskland, trots att tiden för länge sedan är ute och trots att det finns enkla saker att göra. Vi i väst kan fortfarande skicka luftförsvar, även utan USA. Vi vet att den danska modell som nämnts tidigare i dag – att ge pengar för att Ukraina självt ska bygga ut sin försvarsindustri – har fungerat väldigt väl. Det är mycket tacksamt och välkommet att ytterligare 5 miljarder ges till detta inom ramen för det här paketet. Vi vet dock att möjligheterna för detta uppgår till omkring 200 miljarder kronor, enligt Ukrainas egen bedömning. Det finns oerhört mycket mer vi kan göra för att bygga upp Ukrainas egen försvarsförmåga.

Ukraina producerar i dag, som många i denna kammare vet, hälften av all den försvarsmateriel som används i kriget mot Ryssland i sin egen försvarsindustri, som ofta ligger i framkant teknologiskt. Vi vet att Ukraina fortfarande ber oss om Jas 39 Gripen. Vi vet att vi kan skicka avancerade vapensystem. Vi vet att vi kan skänka till Ukrainas försvarsfond.

Europa är pressat, men bara 1 procent av Europas samlade bnp vore mer hjälp än all hjälp som USA har givit sedan den fullskaliga invasionens början. Vår samlade ekonomi är minst tio gånger större än Rysslands. Sannolikt är även Nordens bnp större än Rysslands, även om det är svårt att beräkna i dag eftersom det är en krigsekonomi.

Den som måste leda detta, och inte ledas av andra, är Sverige. Sverige har låg statsskuld. Vi kan ge mest per capita och kan ge mest i förhållande till bnp, men i stället ligger vi fortfarande efter våra baltiska grannländer och flera nordiska grannar. Därför är detta paket oerhört bra. Den stora enighet som finns i den här kammaren är också oerhört viktig och bra. Men det räcker tyvärr inte. Tiden är ute. Därför manar jag å Centerpartiets vägnar: Ge ett stort paket! Ge ett maximalt paket!

Vi kan, bör och måste tredubbla hjälpen till Ukraina till drygt 1 procent av bnp, eller 75 miljarder kronor. Det är redan nu uppenbart att den ram på 25 miljarder per år som har satts, som redan har överskridits med 16 miljarder under innevarande år, inte håller. Varför inte sätta en ram som motsvarar Ukrainas behov och vår kapacitet fram till dess att Zelenskyj kan stå emot försöken att tvinga Ukraina på knä inför Putin? Vi kan inte vänta. Det går inte att vänta på att Trump plötsligt ska få något slags uppenbarelse om Putin, utan det är handling som gäller. Handling, om något, är det enda Trump lyssnar på. Handling är det som Ukraina behöver.

Gör det nu, innan det är för sent! Tredubbla hjälpen till Ukraina, och gör det nu! Inte bara kan vi avvara 1 procent av bnp, utan vi bör också göra det. Det ligger både i vårt moraliska och i vårt säkerhetspolitiska intresse. Svenska folket förväntar sig av sin statsminister och sin regering att de står upp för Ukraina, för friheten i Europa och för alla de människor som varje dag riskerar livet, oavsett om det är vid fronten eller om det handlar om civila som drabbas av de pågående och fortsatta terrorbombningarna. Dessa människor vill vara kvar i ett fritt och demokratiskt land utan förtryck och inte ge upp inför en övermakt som de har stått emot sedan den fullskaliga invasionen inleddes.

Jag vill naturligtvis yrka bifall till förslaget om paketet.