Fru talman! Vi debatterar riksdagens motionsbetänkande om de straffrättsliga frågorna, och utskottet föreslår i korthet att samtliga motioner avslås med hänvisning till att frågorna på olika sätt bereds inom Regeringskansliet. Gott så.

De stora straffrättsliga reformerna, utöver vad som föreslås i motionerna i dag, har det arbetats intensivt med, och det kommer en rätt stor leveransfas från regeringen första halvåret 2026, som många av oss ser fram emot.

Fru talman! Straffrätten är dock alltid intressant att debattera eftersom den på ett bra sätt ofta belyser politiska och ideologiska skillnader. I Sverige har vi de senaste 50 åren haft en vänsterorienterad kriminalpolitik som har fokuserat på att förklara brottens orsak med sociala orättvisor. Lösningarna har därmed alltid varit att laglydiga etablerade medborgare ska betala mer i skatt som sedan ska gå till brottslingar så att brottslingar slipper begå nya brott för att få uppleva känslan av ett mer klasslöst samhälle.

Miljoner och miljarder har spenderats på fritidsgårdar, idrottsplatser, integrationsprojekt och saft och bulle i socioekonomiskt utsatta områden som enda lösningen på en tilltagande kriminalitet. Brottsligheten har trots det bara eskalerat.

Det är alltså något fel med vänsterns politik eftersom den inte ger tillfredsställande resultat. Tack och lov, vill jag påstå, kommer Tidöavtalets straffrättsliga reformer att innebära ett slut på vänsterflummet i kriminalpolitiken. Det vi gör just nu kommer att innebära ett historiskt trendbrott i svensk politik.

Jag menar, som konservativ, att alla i ett samhälle som det Sverige erbjuder har ett eget ansvar för sina egna handlingar. Därmed motiverar jag att straff ska innebära en kännbar markering mot den brottsliga gärningen. Straffet har enligt mig ett egenvärde i sig som en normbildande konsekvens, och enligt mig ska straffet utformas som en del av upprättelsen för brottsoffren. Samtidigt måste ett straff också inbegripa en garanti att farliga personer inte ska kunna begå nya brott.

Argument om att längre straff inte hjälper och att långa fängelsestraff riskerar att göra brottslingarna ännu farligare platsar inte i en modern konservativ straffrätt som sätter laglydiga medborgare och brottsoffer i främsta rummet. Att längre straff inte hjälper har varit ett flitigt använt argument genom åren från vänsterkanten, och vi fick också höra det i replikskiftet. Det behöver inte nödvändigtvis vara fel i sak, men vi prioriterar helt olika perspektiv. Vänstern, som betraktar brottslingar som offer för samhälleliga orättvisor, vill helt enkelt inte att ett straff ska vara en markering som påverkar brottslingen negativt. Straffet ska i stället vara en möjlighet för brottslingen.

Jag och många med mig betonar i stället det egna ansvaret för egna handlingar och värnar i stället brottsoffrens utsatthet och samhällets behov av skydd. Det kan innebära att brottslingar får det lite svårare, och det är en helt naturlig politisk konflikt.

Fru talman! Det finns stora skillnader mellan Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas straffrättsliga politik, och jag är tacksam över att vi inte företräds av Magdalena Andersson och Morgan Johansson. När den här mandatperioden är slut kommer vi också att ha gjort slut på Socialdemokraternas kriminalpolitiska era, och jag känner ett stort folkligt stöd för det vi just nu gör.

Fru talman! När den här mandatperioden är slut kommer vi att se helt nya straff som står mer i samklang med den allmänna rättsuppfattningen än vad vi någonsin har sett förut. Vi talar om dubbla straff för gängkriminella, och vi kommer att se tidsobestämda straff för farliga återfallsförbrytare och en sänkt straffmyndighetsålder med ungdomsfängelse i stället för ungdomsvård. Vi kommer att se en kraftig påökning för dem som begår flera brott med kraftigt eller helt slopade straffrabatter – för att nämna några exempel.

Sammantaget kommer våra straffrättsliga reformer att resultera i en historiskt hög fängelsepopulation, vilket alltså är något positivt med tanke på hur samhället ser ut i dag. Vi kommer vidare att se historiskt höga nivåer när det kommer till utvisningar av utländska medborgare som begår brott, när vi har ändrat villkoren för när de ska utvisas och när vi har infört obligatoriska krav på åklagare att alltid pröva utvisning när utlänningar begår brott.

Fru talman! Det är stor skillnad på Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas kriminalpolitik. Nu lämnar vi saft-och-bulle-politiken bakom oss och prioriterar riktiga straff, fler utvisningar och inte minst riktig upprättelse värd namnet för brottsoffren.