Herr talman! Det är ett välkommet besked från ministerns sida att man är tydlig med att man inte vill ingå några nya avtal. Jag hoppas att det samtidigt sker en översyn av de befintliga avtalen och att man tittar på deras löptider och när det finns möjlighet eventuellt kliver ur avtal som inte är lämpliga att ha i det läge vi befinner oss i.

Det är en otroligt svår situation, men det är tydligt att omvärlden har stora möjligheter i sin relation till Rwanda. Man ska komma ihåg att det har funnits en diskussion globalt om att fördjupa samarbetet med den rwandiska regeringen än mer, och nu, tack vare det som sker i östra Kongo, har den diskussionen stannat av. Jag tror att det är sunt att man har nyktrat till lite och ser att det finns många goda delar av återuppbyggnaden av Rwanda efter folkmordet men att Paul Kagame också har haft landet i ett politiskt järngrepp under lång tid, trots att man på olika sätt har stärkt mångfalden i sin demokrati.

Förra året reste bistånds- och utrikeshandelsministerns egen statssekreterare Diana Janse till Rwanda. Det var innan Benjamin Dousa tillträdde som statsråd. I sina sociala medier skrev hon om hur fantastiskt besöket var, men i det inlägget nämnde hon inte med ett ord det demokratiska underskott som råder i Rwanda eller den negativa roll som landet har spelat i regionen med sin militär och i sitt stöd till rebellgruppen M23. Så tycker inte jag att en svensk regering ska agera. Vi måste ha en regering som tydligt står upp för internationell rätt och demokrati och är tydlig mot auktoritära ledare med att de inte har frikort att agera hur de vill.

Det som är intressant i fallet relationen mellan Rwanda och östra Kongo är handeln med naturresurser. Det är såklart inte helt enkelt att få kontroll över en sådan typ av handel, men det säljs och exporteras alltså produkter från Rwanda som inte finns där. Det handlar om naturtillgångar som inte finns i det lilla landet Rwanda men som finns i det betydligt större grannlandet DRK, det vill säga Kongo. Naturresurserna tas från östra Kongo av företag som ofta är rwandiska och exporteras på en internationell marknad. Det är flera produkter som vi behöver till våra telefoner och andra typer av elektronik. Därför kan vi vara del i att stödja de här ekonomierna.

Jag vill än en gång fråga ministern: Vad kan Sverige och EU tillsammans göra för att få grepp om den handeln och säkerställa att vi inte bidrar till att fördjupa den konflikt som vi ser i östra Kongo och som riskerar att sprida sig – det måste vi också ha klart för oss – i Stora sjöregionen i hjärtat av Afrika?