Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det var inte jättemycket till svar på just de frågor som har ställts i interpellationen. Det var mer en beskrivning av läget – att det krävs att fler hjälpinsatser kommer in och att hjälpinsatserna för tillfället inte gör det.

Vi fick höra om de samtal som den svenska regeringen har haft med personer både i den israeliska regeringen och på den israeliska ambassaden. Statsrådet lyfte också upp att EU har lyckats inrätta sanktioner mot vissa våldsamma bosättare. Det är någonting som vi självklart står bakom.

Därefter fick vi en lektion i hur handelsavtal fungerar. Jag tror att vi är medvetna om det. Sedan lyfte statsrådet Dousa återigen att den tullfrihet som associeringsavtalet medger när det gäller Israel inte gäller varor från ockuperat område och från bosättningar.

Men vi vet båda två att det här systemet läcker. Industriella varor och sammansatta varor som delvis tillverkas på ockuperat område kommer att klassas som israeliska. Redan där ser vi att systemet inte fungerar som det ska. Det är en sak med frukt och grönsaker – det är relativt enkelt. Men när det kommer till industrivaror och andra typer av sammansatta produkter läcker systemet.

Det här är en sak som man skulle kunna gå till botten med: Hur kan vi skärpa till det här över huvud taget? Detta innebär ju att vi fortfarande stöder bosättningarna ekonomiskt. Det är i strid med Internationella domstolen.

Det finns två frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på från statsrådet Dousa:

Är statsrådet beredd att arbeta för ett totalt förbud mot import av varor från bosättningar, på samma vis som vi inte tillåter varor från ockuperade delar av Ukraina?

Är statsrådet Dousa beredd att driva på för en paus av associeringsavtalet, utifrån bristen på respekt för mänskliga rättigheter? Vad krävs det annars för brott mot mänskliga rättigheter? Vad är artikel 2 egentligen värd?