Herr talman! Riksdagsledamoten Svenneling behöver inte övertyga mig om det fruktansvärda som just nu sker både i Gaza och på Västbanken. Jag har sett det med egna ögon. Jag har personligen framfört Sveriges mycket tydliga kritik till Israels ambassadör i Sverige och till Israels biträdande utrikesminister, som jag träffade när jag var på besök i Palestina och Israel.

Sverige har varit väldigt tydligt från första början med att Israel har ett mycket omfattande ansvar att följa den humanitära rätten, antingen genom att själva ordna hjälptransporter in i Gaza eller genom att tillåta att andra, som Sverige, som vill vara med och hjälpa till, släpps in.

Bara den senaste veckan har vi fått helt fruktansvärda besked, inte minst från World Food Programme, om att matlagren ser ut att vara helt slut i Gaza. Detta är någonting som vi driver oförtröttligt. Men det är inte Sverige som står vid gränsen, utan det är Israel som måste ta sitt folkrättsliga ansvar och hjälpa, antingen genom att själv hjälpa eller genom att släppa in hjälp.

Sverige driver också ett mycket omfattande arbete inom ramen för EU för att utöka de EU-sanktioner som redan finns så att de ska gälla fler våldsamma bosättare. Men som ni säkert känner till är stödet från ett par EU-länder tyvärr inte tillräckligt för att vi ska kunna gå vidare med den typen av sanktionspaket. Det krävs att rätt många EU-länder står bakom detta för att vi faktiskt ska få igenom det.

EU:s handelsförbindelser med länder utanför EU regleras med och av handelsavtal. Avtalen är utformade för att ge bättre handelsmöjligheter och få bort handelshinder. Det är en princip som Sverige stöder. Genom handelspolitiken kan EU också främja europeiska principer och värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter.

EU:s och därmed Sveriges överenskommelser med Israel på handelsområdet finns i associeringsavtalet från 1995. Avtalet är inte bara ett handelsavtal; det utgör också den legala grunden för EU:s samarbete med Israel och omfattar även områden som bland annat politisk dialog och ekonomiska, sociala och rättsliga frågor. I avtalet slås fast att det grundar sig på respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer.

I avtalet har EU klargjort att avtalet gäller staten Israel inom 1967 års gränser. Avtalet fastställer med andra ord en tydlig differentiering mellan Israel och de ockuperade områdena. Enligt EU:s regler får varor med krav på ursprungsmärkning tillverkade på ockuperat område inte märkas som varor från Israel när de förs in i EU. Det innebär exempelvis att varorna därmed inte åtnjuter samma tullförmåner som varor från Israel och att konsumenten ser varifrån varan kommer.

Vi använder rådet för att kunna understryka för oss viktiga principfrågor som Israels ansvar i förhållande till den katastrofala humanitära situationen i Gaza liksom Israels folkrättsliga ansvar. Det är djupt beklagligt och ytterst allvarligt att vapenvilan i Gaza har brutits och att de återupptagna striderna resulterat i ett stort antal civila dödsoffer.

Vår och EU:s position är tydlig. Det behövs återupptagna förhandlingar och en vapenvila som leder till frigivande av gisslan, lindring när det gäller de enorma humanitära behoven, varaktigt slut på stridigheterna och möjligheter att påbörja återuppbyggnad – och den vill Sverige gärna vara med i så länge Hamas inte är en del av bilden.