STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar biståndsministern, även om jag inte tycker att han svarar på min fråga om vad han personligen gör konkret och vad regeringen gör och tar för initiativ för att nu kraftsamla tillsammans med likasinnade länder, till exempel i den nordisk-baltiska kretsen. Jag tycker att bristen på svar tyvärr snarare bekräftar att regeringen står väldigt passiv och inte alls har den initiativförmåga som nu krävs för att på allvar möta de konkreta och omedelbara hot mot människors rätt till sin egen kropp och till hälsa som vi nu ser världen över.

Det handlar om Sveriges internationella anseende och trovärdighet. Flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter har ju inte byggts av fina ord, utan vi har varit med och finansierat en utveckling som vi har velat se i världen. Det har varit en investering i mänsklig utveckling. Det har gjort världen säkrare, mer jämställd och mer demokratisk.

Om vi och andra stora givarländer fortsätter på vägen med ytterligare nedskärningar kommer det att leda till en ännu mer instabil värld med större problem. Det tror jag inte att de svenska skattebetalarna är så väldigt betjänta av heller. Det blir också lite märkligt att ställa världens mest utsatta mot till exempel finansieringen av svensk polis när den här regeringen har sänkt skatten för sig själva och höginkomsttagare med tusentals kronor i månaden.

Världen behöver nu länder som håller fast vid principer när andra sviker. Prioriteringar, som statsrådet nu beskriver det här som, riskerar de kommande åren att bli ett annat ord för tillbakadragande. Hur kan statsrådet garantera att det inte blir ytterligare nedskärningar i SRHR-biståndet nästa år, när biståndet kraftigt skärs ned med miljardbelopp? Det undrar jag.