Herr talman! Jag tackar för en bra debatt.

Jag behöver inte tänka om. Vi är alla fast övertygade om att jämställdhet och SRHR-frågor är viktiga av många olika skäl. De är politiskt normativt prioriterade frågor som vi driver i de sammanhang vi har tillgång till inom FN, EU och i nordisk-baltisk krets. I handling visar vi det rent finansiellt. Tyvärr är det inte många länder som hittills har följt efter Sverige i det extra paketet på 75 miljoner kronor till säkra aborter, men vi försöker såklart att övertyga fler länder om att ansluta sig till det mycket omfattande svenska stödet.

Även om det var väntat att USA skulle skära ned, eller helt ta bort, stödet till SRHR-området genom att återinföra the global gag rule – the Mexico City policy – finns faktiskt också andra länder som har minskat sitt engagemang men som historiskt, likt Sverige, har varit starka förespråkare för just jämställdhet och SRHR. Sverige, däremot, driver med oförminskad styrka frågorna politiskt normativt och rent finansiellt.

Vad gäller Ukraina är vårt stöd mycket omfattande. Vissa saker som vi finansierar har inte en renodlad jämställdhetskomponent i sig. Men om vi betalar för nya järnvägar som för både kvinnliga och manliga soldater till fronten innebär det att ukrainare – män och kvinnor, pojkar och flickor samt hbtq-personer – kan leva i ett land i självständighet, fred och frihet. Även om det inte är en direkt jämställdhetskomponent är vårt massiva stöd i miljardklassen mycket viktigt för att kvinnor, flickor, pojkar och män ska leva i frihet. Där har vi kraftigt ökat stödet till Ukraina. När vi nu ser länder runt om i hela världen, inte minst i Europa och i USA, kraftigt skära ned på sina biståndsbudgetar kan vi inte täcka alla hål som uppstår. Vi skulle behöva lägga hela vår statsbudget på biståndet.

Men tre områden som vi särskilt prioriterar är Ukraina, det rent humanitära arbetet och SRHR-området. Det var därför vi gick fram med paketet på 75 miljoner, just kopplat till säkra aborter. Inom SRHR-området är aborter det som är mest utsatt just nu.

Sedan var det frågan om minskningen på 3 miljarder, från 56 till 53 miljarder. Vi kan vända på frågan och i stället diskutera varför vi ska skära ned på antalet poliser, sjuksköterskor och soldater hemma i Sverige för att öka biståndsbudgeten. Det kommer Moderaterna och regeringen aldrig att gå med på. Det finns enorma behov även här på hemmaplan som vi måste ta hand om, vilket har visat sig inte minst den senaste veckan i fråga om kriminaliteten.

Från Sveriges sida fortsätter vi att driva frågorna politiskt och finansiellt och inom de organisationer där vi verkar, det vill säga i EU och FN och i nordisk-baltisk krets.