Herr talman! Det är flera länder just nu som drar ned på sitt bistånd. USA gör det med mest dramatik och mest mediefokus, men också länder som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Nederländerna gör nu stora nedskärningar i sitt bistånd.

Inget land, allra minst ett litet land som Sverige, kommer att helt kunna täcka upp för alla hål som uppstår. Vi skulle behöva lägga i princip hela vår statsbudget på bara bistånd ifall vi skulle täcka upp för alla de hål som uppstår.

Vi har dock sagt att det finns tre områden som vi särskilt noggrant kommer att följa och särskilt kan tänka oss att stötta med extra paket och extra stöd.

Det första är såklart Ukraina. Jag kommer nyligen från Ukraina, och det är brist på praktiskt taget allting där, både det rent humanitära och det mer utvecklingsmässiga. Vi måste se till att civilbefolkningen och även försvarsmakten har el, att det finns vägar och järnvägar så att man kan få förnödenheter till fronten och flytta trupp dit och att man kan exportera sina produkter och hålla ihop statsfinanserna.

Det andra är det humanitära biståndet. USA stod för närmare 40 procent av allt humanitärt bistånd i hela världen. När jag var i Uganda för några veckor sedan hade man redan då börjat skära ned på matransonerna. Om några veckor kan det helt vara slut på mat i flyktinglägret i Uganda. Och det är bara i Uganda; vi har många andra länder där man också just nu skär ned på matransonerna och där det kan vara slut på pengar.

Det tredje är just SRHR. På det området visste vi att denna typ av besked och beslut skulle komma om republikanerna vann. Det var därför vi gick fram med det extra stödet på 75 miljoner just för säkra aborter. Aborter är en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga flickor och kvinnor.

Vi kommer att fortsätta verka och arbeta för jämställdhet på politisk nivå, både inom FN-systemet och i andra system, men också i rena pengar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.