Herr talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Jag blir glad när ministern säger att Sverige ska vara en världsledande aktör i jämställdhetsarbetet, stå upp för kvinnors fri- och rättigheter och vara en stark röst i världen. Men tyvärr kan man inte riktigt se detta eftersom jämställdhetsbiståndet faktiskt minskar. Även om vi ger en hel del pengar till jämställdhet går det faktiskt åt fel håll. Det visar fakta. Vi avsätter mindre pengar till jämställdhet än vi gjorde tidigare, både bilateralt och globalt. Det är detta som gör mig oroad.

När det ser ut som det gör i världen – med ökad könsstympning, ökat antal osäkra aborter och en massa sådana saker – behövs detta med jämställdhet mer än någonsin. Med ökad jämställdhet minskar också risken för krig, och vi får fredligare, mer demokratiska och välmående samhällen. Det är verkligen stor nytta att investera just i jämställdhetsbistånd.

När biståndet till jämställdheten minskar stannar också denna utveckling av. När jämställdheten är under attack menar jag att Sverige måste gå först och samla likasinnade länder till försvar för jämställdhetsarbetet inom biståndet. Framför allt måste vi föregå med gott exempel.

Det bistånd som går till jämställdhet måste öka och inte minska. Men vi ser tyvärr en annan utveckling. I pengar räknat har det bistånd som har jämställdhet som huvudsyfte minskat med mer än 2 miljarder kronor mellan 2019 och 2024. Det är en halvering. Sida konstaterar att man inte når EU:s jämställdhetsmål utan halkar efter i jämförelse med många andra givarländer. Det är en oroande utveckling. Detta kan man knappast vara nöjd med om jämställdheten ska vara ett kärnvärde.

Enligt en undersökning som organisationen Kvinna till Kvinna har genomfört kan man se exempelvis hur stöd till arbete för att avskaffa just könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor har minskat men också det viktiga stödet till kvinnor, fred och säkerhet.

Anmärkningsvärt är också att den andel av biståndet till Ukraina som går till jämställdhet minskar drastiskt. Ministern nämner i sitt svar att 22,5 miljoner kronor öronmärks till UN Womens arbete i Ukraina. Det blir minst sagt frustrerande när det totala bilaterala biståndet med jämställdhet som huvudsyfte eller delsyfte har gått från att vara 62 procent år 2023 till att vara bara 6 procent år 2024. Över 3 miljarder av det bilaterala biståndet har alltså inget jämställdhetssyfte. År 2024 var alltså 94 procent av det bilaterala biståndet inte jämställdhetsintegrerat, detta trots att Ukraina är det enda land som nämns i handlingsplanen för kvinnor, fred och säkerhet. Där står det bland annat att det kommer att vara prioriterat att bidra till kvinnors aktiva deltagande i krishantering och i Ukrainas uppbyggnadsarbete.

Det här duger inte, och det kan knappast vara något som regeringen är nöjd med om jämställdhet ska vara ett kärnvärde. När biståndet skärs ned ytterligare som en konsekvens av att regeringen har övergett enprocentsmålet för biståndet kommer den del som är avsedd för jämställdhetsarbete som en konsekvens också att minska. För 2028, när ekonomin förväntas ha växt, kommer biståndet att bli cirka 25 miljarder mindre än vad det hade blivit om Sverige hade haft kvar enprocentsmålet. Sverige hamnar då under EU:s rekommendationer för biståndet. Detta får konsekvenser för jämställdhetsbiståndet.

Det duger inte om jämställdheten ska vara ett kärnvärde. Det är nu hög tid att regeringen vänder trenden, kavlar upp ärmarna och höjer rösten för kvinnors, flickors och hbtq-personers rättigheter globalt. Sverige har gjort det förut. Vi kan det här. Vi är jättebra på jämställdhetsarbete. Låt oss visa det!