Herr talman! Sverige har fått förtroendet att leda arbetet i UN Women under ett av de mest avgörande åren på decennier med tanke på den allvarliga utvecklingen i omvärlden och det kraftiga motståndet mot flickors och kvinnors rättigheter. Ordförandeskapet är ingen pr-insats utan ett stort ansvar i en tid då kvinnors rättigheter trycks tillbaka över hela världen, och låt oss komma ihåg att detta drivs av välfinansierade, värdekonservativa krafter som vill vrida tillbaka klockan. Då krävs en politik som vågar, håller i och leder och där innehållet styr mot ökad jämställdhet i utrikespolitiken.

Jag har i debatten räknat upp exempel på konsekvenser av att den feministiska utrikespolitiken har tagits bort. Det handlar alltså inte enbart om användningen av ett ord utan om att ett helt styrsystem har tagits bort, vilket vi som sagt ser konsekvenser av i utrikespolitiken.

Den feministiska utrikespolitiken var ett löfte till världens flickor och kvinnor att Sverige konsekvent, principfast och modigt skulle stå vid deras sida. Jag kan inte tänka mig en tid när det har varit viktigare att vi är modiga och fokuserar på innehållet i politiken. När regeringen avskaffade detta gjorde man ett historiskt misstag, och man gjorde det med osedvanligt dålig tajmning med tanke på utvecklingen i världen.

Vi är många som kommer att följa om utrikesministern håller sitt löfte från januari om att jämställdhet kommer att märkas i utrikespolitiken, för än så länge ser vi faktiskt inte särskilt mycket av detta.

Tack för en viktig debatt!