Herr talman! Förutom Sveriges kärnstöd till UN Women lanserade regeringen förra månaden ytterligare ett stöd om 22,5 miljoner till UN Women i Ukraina för att förebygga och bekämpa sexuellt och könsrelaterat våld, nå utsatta och marginaliserade flickor och kvinnor med humanitära insatser och motverka människohandel för bland annat sexuella ändamål.

För ett tag sedan träffade jag UN Womens landchef i Ukraina, och hon var innerligt tacksam för Sveriges stöd. Hon betonade också vikten av att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt, vilket är den inriktning vi har för vårt ordförandeskap i UN Women.

För 2025 har Sverige via UD också avsatt 375 miljoner kronor i kärnstöd till UNFPA och ytterligare 147,5 miljoner i öronmärkt stöd till UNFPA:s verksamhet i Ukraina, Sudan och Gaza. Detta stöd kommer att stärka flickors och kvinnors fulla åtnjutande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Sverige är också engagerat i främjandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Sverige är en pådrivande aktör för kvinnor, fred och säkerhet inom såväl FN som EU, OSSE och Nato. För oss är det en självklarhet att arbetet för fred och säkerhet går hand i hand med arbetet för jämställdhet.

År 2025 blir också första året tolv svenska myndigheter rapporterar om sitt arbete med den nya nationella handlingsplan regeringen antog i november 2023.

Sverige innehar som sagt ordförandeskapet i UN Womens styrelse i år. Under ordförandeskapet ska en strategisk plan för 2026–2029 tas fram, och då fokuserar vi på kvinnors ekonomiska egenmakt. Det handlar om att främja kvinnors förmåga att arbeta och försörja sig och om rättigheter och möjligheter till ägande, vilket också skapar en större självständighet. Genom att stärka flickors och kvinnors ekonomiska möjligheter ökar sannolikheten att fler flickor får gå i skolan och att kvinnor får bättre möjligheter till utbildning, arbete och inkomster.

Jag kan lova att Sverige kommer att fortsätta att vara en pålitlig partner för alla flickors och kvinnors frihet och egenmakt.

När det gäller biståndet till Ukraina är detta med andelar alltid svårt. När det bryter ut ett fullständigt krig i ett land och vi därmed ökar de humanitära insatserna dramatiskt är det naturligt att stödet till kvinnor minskar som andel även om stödet inte minskar på totalen.

Det är intressant att Linnéa Wickman fokuserar på att det är handlingar och inte ord som räknas. Då frågar jag mig varför den huvudsakliga kritiken utgår från just vilket ord som används. Även om vi inte använder orden feministisk utrikespolitik bedriver vi en utrikespolitik som verkligen gör skillnad för flickor och kvinnor världen över.