Herr talman! Jag tvivlar inte på utrikesministerns personliga engagemang för jämställdhet. Däremot konstaterar jag att utrikesministern återkommer till att feministisk utrikespolitik bara var en etikett och att innehållet i politiken är det viktigaste. Ministern och jag är överens om att innehållet i politiken är det som är avgörande, och det är ju just innehållet i och resultatet av regeringens politik som vi kritiserar. Det saknas styrning. Ambitioner backar. Stöd skärs ned eller ligger i bästa fall kvar på liknande nivåer som tidigare, trots att vi ser att utmaningarna bara blir större och större.

När den feministiska utrikespolitiken utvärderades visade det sig att Sverige gått från att ha jämställdhet som ett perspektiv av många i utrikespolitiken till att jämställdheten genomsyrade alla delar. Sverige blev en tydlig och självklar global ledare som drev på för ökad jämställdhet och utmanade en utveckling som går alldeles för långsamt.

Är det verkligen förenligt med löftena om jämställdhet som ett kärnvärde i utrikespolitiken att jämställdhetsinsatserna i Sidas bistånd är på de lägsta nivåerna på nästan 25 år? Det är ju ett faktum; det visar Sidas årsredovisning. Finansieringen av insatser för jämställdhet inom det bilaterala biståndet har minskat med 5 miljarder kronor på bara några år. I biståndet till Ukraina, som är vårt största biståndsland och vår största utrikespolitiska prioritering, rasade andelen bistånd som främjar jämställdhet från 60 till 6 procent mellan 2022 och 2024, enligt en granskning av Kvinna till Kvinna.

Det stannar heller inte där. Centrum för Europaforskning i Lund visar med ny forskning att Sverige efter regeringsskiftet och avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken i EU beskrivs som tystare än tidigare av övriga medlemsländer. Vi uppfattas inte längre som en ledare som driver på för jämställdhet. Vi ses inte längre som en initiativtagare utan i bästa fall som en passiv supporter till andras initiativ och förslag.

Herr talman! När man granskar utrikespolitikens helhet i dag är det svårt att hitta det kärnvärde som utrikesministern talar om. Det finns enskilda goda initiativ och satsningar, till exempel det stöd till kvinnors ekonomiska egenmakt som utrikesministern pratade om i sitt interpellationssvar och stödet till Generation Equality, men det räcker inte. Helhetsbilden visar på en tydlig reträtt, vilket får stora konsekvenser eftersom Sverige historiskt har varit en så stor givare till jämställdhetsinsatser internationellt.

Det finns ett antal konkreta förslag som regeringen skulle kunna lägga fram om utrikesministern menar allvar, och jag krokar väldigt gärna arm med henne när det gäller de här förslagen. Det handlar om att omvärdera beslutet att avskaffa den feministiska utrikespolitiken och i stället fokusera på att utveckla den samt om att garantera ett långsiktigt starkt stöd till UN Women, inte enbart nu under ordförandeåret.

Återinför den svenska ambassadören för global jämställdhet! Bygg starka internationella partnerskap mot antigenusrörelsen, så att vi står sida vid sida och ger stöd till feministiska rörelser världen över som varje dag gör skillnad för flickor och kvinnor! Samla svenska och internationella aktörer för en offensiv för jämställdhet! Ta initiativ så att vi tillsammans kan hitta nya vägar framåt i den svåra situation världen befinner sig i!