Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Men framför allt tack till ledamoten Linnéa Wickman, som oförtröttligt driver på för de här frågorna. Detta är så viktigt, och de frågor som ställs till utrikesministern är inte bara rimliga utan viktiga i denna tid.

En sak håller jag ändå med om i statsrådets svar, nämligen att jämställdheten är på väg tillbaka i världen. Det är just därför det är så otroligt viktigt att vi kämpar för att stärka jämställdheten, hålla emot och arbeta för att kvinnor och flickor, men också män och pojkar, får en mer jämställd värld.

Därför blir det så märkligt när svaret bara blir: Nu tar vi bort etiketten; nu är det innehållet som räknas. Det är ju exakt det som är Socialdemokraternas kritik. Det kan inte bara handla om att man har ett ordförandeskap eller om att man har skrivit en debattartikel där det står att jämställdheten är viktig. Det handlar om innehållet.

Vi hade tidigare en debatt med jämställdhetsministern om vad det innebär att man ska ta krafttag, visa handlingskraft och gå från ord till handling. Jag kunde inte höra någonting.

Utrikesministern tog som exempel att vi deltar i kvinnokommissionen i New York och är aktiva. Självklart ska vi göra det; det är ju bottenplattan, precis som Linnéa Wickman sa.

Var då den feministiska utrikespolitiken, som den här regeringen tog bort med det första beslut man fattade, verkningslös? Nej. Den hade betydelse och gjorde skillnad. Det var inte bara en etikett. Det är inte bara vi som tycker så, utan forskning har visat det.

Jag kan också nämna till exempel Zimbabwe. Där frågade regeringskollegor till utrikesministern gång på gång om den feministiska utrikespolitiken verkligen var verkningsfull. De som fick frågan uppfattade inte ironin i detta utan svarade på frågan och sa att den var helt avgörande och hade gjort enormt stor skillnad. Det spelade ingen roll vem vi träffade, utan alla organisationer vi mötte berättade vilken skillnad detta gjorde och att innehållet verkligen spelade roll.

Vad är då den stora kritiken mot den feministiska utrikespolitiken, om det nu har visat sig att den verkligen spelade roll och att den gjorde skillnad? Vi har kunnat höra från utrikesministern och den tidigare jämställdhetsministern – hon har ju slutat, men jag antar att det blir likadant med den nuvarande jämställdhetsministern – att det här ska vara så otroligt viktigt. Varför tog man då bort det, och varför ser vi inte några effekter av det man säger ska vara ett kärnvärde?

Jag undrar vad regeringen har gjort och vad utrikesministern gör för en bättre jämställdhet i den här världen, förutom det som självklart är bottenplattan för att inte driva jämställdheten bakåt.