Herr talman och ledamoten! Jag vet att ledamoten har ett långvarigt och gediget engagemang i nordiska frågor. Varför tidigare socialdemokratiska regeringar inte har tryckt på i den här delen kan jag inte svara på. Men jag tror – och nu tar jag i – att vi har samma uppfattning i dag som man, alltså tidigare regeringar, hade då: Eftersom EHDS är på gång är det fel att ha dubbla system.

Jag tror att det kan ha varit skälen till att tidigare socialdemokratiska regeringar i Nordiska ministerrådet inte tog de initiativ som ledamoten kanske hade önskat. Jag tror att det var en riktig åtgärd.

Låt mig även vara lite frank och säga att jag inte tror att EU har svarat våra nordiska länder att vi ska gå före, för så ser inte arbetet med EHDS ut. Jag vill i så fall gärna veta vem i EU som har svarat för EU att vi ska gå före.

Det här bygger på att vi sätter standarder som är gemensamma i EU och att vi implementerar dem i Sverige. Det är inte så att det är ett lands standarder som resten kommer att följa efter – tyvärr, för det hade kanske varit önskvärt. Men det hade inte varit Sveriges standarder, för vi har legat långt efter när det gäller digital vårdinformation. Vi har inte haft de nationella standarder som skulle ha gjort det möjligt för oss att docka ihop med Finland eller Baltikum. Det är det vi har saknat i systemet.

Nu är det på gång. Ansvarig minister är socialministern. Färdplanen presenterades sommaren 2023, och arbete pågår i alla dess delar. Men vi behövde själva göra ett arbete på hemmaplan för att kunna docka in i alla andra system, oavsett om det hade varit ett nordiskt system eller det europeiska system som nu är på gång.

I nuläget kan jag som sagt inte riktigt svara på vad som har sagts i tidigare diskussioner. Ingenstans i de beslut som har fattats här i kammaren eller från tidigare socialdemokratiska regeringar har jag noterat att man har valt att avvakta EHDS och hellre vill ha en nordisk lösning. Att man har ett nordiskt intresse av detta förstår jag dock till fullo.

När jag senast mötte mina kollegor i Nordiska ministerrådet, för två veckor sedan, var flera frågor uppe som inte var precis den här, men som ändå var angränsande. Vi var då väldigt noggranna med att säga att vi inte vill ha särlösningar. Vi vill ha gemensamma, stora lösningar. Inte minst vill vi säkerställa att de nordiska länder som inte är med i EU ska ha möjlighet att docka in och få tag i standarderna och kunna bli en del av systemet genom överenskommelser. Men ett gemensamt europeiskt system med standarder är det som är vägen framåt, ingen särlösning någon annanstans.

Det är just invånare i gränsområdet som till vardags behöver våra förändringar. De behöver ofta till vardags kunna använda och nyttja våra båda länder parallellt, helt enkelt. Det har blivit ganska mycket svårare sedan pandemin.

Vi besökte Torneå vid vårt ministerrådsmöte. Det är ett typexempel på där man förr inte tittade på var gränsen gick utan levde naturligt mellan länderna. Sedan kom pandemin, som satte upp hinder, fysiska sådana. I dag försöker man hitta tillbaka till varandra, men det är svårt. Det kommer att ta lång tid, tror jag, innan vi får den här riktiga integrationen. Det är alltså mycket arbete som behöver göras.

Självklart är det enstaka personer som reser, som både ledamoten och jag, som skulle ha nytta av detta. Men jag tänker främst på alla invånare i gränsområden som behöver fungerande lösningar.

När vi arbetar med EHDS framöver är det därför viktigt att vi får med oss våra nordiska kollegor, så att vi gör det här gemensamt. Men det ska inte vara någon särlösning i Norden parallellt med EHDS – det är regeringens uppfattning i dag.