Herr talman! Tack, ledamoten, för fortsatta frågeställningar kring detta!

Det viktiga är att det i dag finns ett bra regelverk kring detta. Det finns ingen rättighet att gå i grundskolan om man är mottagen i den anpassade grundskolan. Jag tycker att det är bra. Jag tror att det är otroligt bra att det här görs utifrån en professionell bedömning, men i det ligger naturligtvis resursfrågan. Det handlar inte bara om reda pengar utan också om huruvida man har kompetens och möjlighet att göra detta över huvud taget.

Jag tycker att Mats Wiking pekar på en viktig del i detta, nämligen att det är lättare att elever integreras i den vanliga grundskolan på skolor som har både anpassad grundskola och vanlig grundskola än om man har det separat. Det är klart att det också är lättare i större kommuner. Men det Mats Wiking pekar på är ju egentligen att det finns en bristande likvärdighet.

För ett antal år sedan såg vi rapporter där man kunde se att det var otroligt stora skillnader i hur kommunerna bedömde elevernas rätt att gå i det som då hette särskolan. När man jämförde kommunerna såg man att det var enorma skillnader i hur många elever – eller hur stor andel av eleverna – som gick i dåvarande särskolan.

Min bild är att det har skett en väldigt stor uppstramning i detta efter de larmrapporter som kom för ett tiotal år sedan. Nu vet man att de elever som går i anpassad grundskola i huvudsak också tillhör den delen av befolkningen.

Sedan ska man utifrån det göra en bedömning av om eleven ändå kan gå i grundskolan – om man till exempel kan gå enstaka ämnen. Det är viktigt att den bedömningen inte görs politiskt eller utifrån vilka resurser man har utan utifrån en professionell bedömning.