Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret. Likvärdigheten är givetvis oerhört viktig, och vi pratar om att det brister i alla skolformer. Då handlar det om vilket ansvar vi som sysslar med rikspolitiken kan ta – och särskilt regeringen.

Jag vill gå vidare med något som för mig är helt grundläggande. Ett jämlikt skolsystem kräver att vi faktiskt ser varje elev och tror på elevens förmåga. Som vi pratade om finns möjligheten på papperet. Elever i anpassad grundskola ska kunna läsa enligt grundskolans läroplan. Men detta är en möjlighet som ofta inte blir verklighet.

Varför är det så? Jo, för att det helt enkelt är för svårt att få till. Ute i verksamheterna säger man att det är för att stödet saknas, och föräldrar och elever säger att det är olika beroende på var du bor. Det finns i dag kommuner som inte har någon egen anpassad grundskola. I de fallen tvingas elever pendla långt eller flytta. Det är inte en trygg skolgång. Det är inte likvärdigt.

Samtidigt visar rapporter från kommuner som till exempel Uppsala, som ligger nära Stockholm, att det faktiskt går. Där har man sett en ökning av antalet elever i anpassad skola som läser hela ämnesområden inom grundskolans kursplaner – och det med goda resultat. Men detta kräver vilja, resurser och rätt kompetens ute i verksamheterna.

När jag pratar med rektorer på skolor där det fungerar säger de samma sak, nämligen att det handlar om skolans kultur och om samverkan. Skolor där anpassad och vanlig grundskola delar lokaler, personal och kompetens får ofta bättre resultat. Där ser man elevernas kapacitet – inte deras begränsningar. Tyvärr är det dock fortfarande så att många barns skolgång avgörs av vilken kommun de bor i, vilken rektor de har och hur mycket deras föräldrar orkar kämpa. Detta är ett system där lokala beslut är livsavgörande.

Jag uppfattar inte riktigt att många elever som skulle gå i anpassad skola går i den vanliga grundskolan. Här är det i stället elever och föräldrar som slåss för att eleven ska få en fullgod utbildning för att kunna läsa vidare på gymnasiet. Så är det till exempel för Kalle, som jag pratade om. Det finns definitivt en grupp elever ute i våra anpassade skolor som skulle kunna läsa fler ämnen. Det uttrycker i alla fall de skolor jag har träffat. Skolministern kanske har en annan uppfattning.

Vad gör regeringen konkret för att de elever som går i anpassad skola och som skulle kunna läsa enligt grundskolans läroplan verkligen ges möjlighet till det? Vad tänker ministern göra åt detta?