Herr talman! Anders W Jonsson har frågat mig, nu när TLV:s rapport har kommit och flera bedömare är överens om att skillnaden kommer att bli liten, vilka åtgärder jag kommer att vidta för att människor i behov av särläkemedel även i Sverige ska få tillgång till behandling.

Jag vill inleda med att tillgången till ändamålsenlig behandling för personer med sällsynta hälsotillstånd är en fråga som regeringen prioriterar högt. En rättvis och jämlik tillgång till effektiva läkemedel är avgörande för alla patienter.

Jag har tidigare framfört till Anders W Jonsson som svar på interpellation 2024/25:159 att TLV inte ensamt kan åstadkomma alla förändringar som krävs för att stärka tillgängligheten till angelägna läkemedel. Företagen har ett stort ansvar genom sin prissättning och den dokumentation som enligt dagens system ligger till grund för TLV:s bedömningar. Regionernas samverkan är också av avgörande betydelse för jämlik tillgång till läkemedel, dels genom hanteringen av klinikläkemedel, som många läkemedel för sällsynta hälsotillstånd faller under, via rådet för nya terapier, NT-rådet, dels genom att genomföra förhandlingar om avtal med företagen då det behövs.

Det är dock för tidigt att dra slutsatser om vilka konkreta effekter förändringarna kommer att ge, då flera delar av det föreslagna arbetssättet ännu inte är implementerade eller hunnit utvärderas. TLV gör i sin rapport bedömningen att de utvecklade metoderna och kriterierna kommer att leda till att fler läkemedel för sällsynta och svåra tillstånd kan omfattas av läkemedelsförmånerna.

Bland annat framhåller TLV att de numera accepterar en väsentligt högre kostnad i relation till nyttan för läkemedel vid de mest sällsynta och allvarliga tillstånden. Myndigheten har även sett över sina arbetssätt för att möjliggöra och underlätta prisförhandlingar och rabattavtal mellan regioner och läkemedelsföretag, något som kan vara en tröskel för tillgång.

Samtidigt vill jag betona vikten av att läkemedel som omfattas av förmånerna har ett väl dokumenterat värde för patienterna, där nyttan står i rimlig proportion till kostnaden. Det är en grundläggande princip för att säkerställa en långsiktigt hållbar och jämlik läkemedelsfinansiering. Detta innebär att inte alla nya läkemedel per automatik kan beviljas subvention – särskilt inte om den kliniska effekten är osäker eller om prissättningen inte står i rimlig relation till det värde läkemedlet förväntas tillföra. Samtidigt är det viktigt att systemet förblir öppet för innovation och att nya behandlingar med potential att göra verklig skillnad för patienter också kan få stöd.

Regeringen följer noggrant hur TLV:s nya modell utvecklas och vilka resultat den ger i praktiken. I budgetpropositionen för 2025 aviserade regeringen också sin avsikt att tillsätta en ny läkemedelsutredning. Syftet är bland annat att se över hur Sverige kan förbättra sin modell för finansiering, subvention och tillgång till läkemedel.