Herr talman! Arbete pågår, som sagt. Den nordiska arbetsgruppen för hälsopersonal jobbar vidare med frågan i respektive myndighet. Det var viktigt att vi hade ett öppet samtal mellan ministrar om utvecklingen och hur den ser ut, inte minst vad gäller frågan om konkurrens.

Vi har haft en situation där vi upplevt att det inte blir riktigt bra balans mellan våra länder – Sverige kontra Danmark, Sverige kontra Norge och till en del norra Sverige kontra Finland. Vi måste känna att var och en tar ansvar för att ha tillräcklig kompetensförsörjning samtidigt som enskilda ska ha möjlighet att bo och arbeta där de själva vill.

Vi ska inte räkna med att kunna ”ta” sjuksköterskor från ett annat land, utan vi ska själva ta ansvar för att vi har dem vi behöver. Det är viktigt för mig. Det gäller inte bara våra nordiska länder; det gäller totalt sett. Där har vi olika uppfattningar. Danmark arbetar åt ett lite annat håll och öppnar för att ta emot arbetskraftsinvandrare från långt bort som vårdpersonal. Det är nationella beslut som man förstås tar själv. Men min uppfattning är att vi ska ta ansvar för att ha tillräckligt med personal.

I vårt samtal bedömde vi att det förmodligen går att inom ramen för respektive lands regler för legitimationer och vad som ingår i yrken göra valideringar som underlättar för någon att komma in och arbeta. Den ska till exempel få veta vilka begränsningar i delegation som gäller men få möjlighet att arbeta. Det är på den linjen man jobbar vidare, för att se den praktiska genomförbarheten i delegering och validering av den kompetens människor har.

Det går att göra mycket mer. Ingen av oss är beredd att tumma på patientsäkerheten. Att vi och våra grannländer har lite olika syn är inte så krångligt. Det handlar mer om att hitta ett system för att hantera det. Det uppfattar jag att det finns en samstämmighet om från alla länder. Vi arbetar med det. Men det var som sagt nödvändigt för mig att ta upp frågan om välfärdskriminalitet, därför att vi inom något år eller två kommer att ha regler som faktiskt gör det svårare att arbeta i Sverige som sjukvårdspersonal. Det är för att vi ska försäkra oss om att kriminella inte kommer in. Det kan drabba personer i Norden som inte alls har den bakgrunden utan bara vill komma hit och arbeta. Det vill jag att de ska veta.

Parallellt med detta måste vi hela tiden tänka på balansen. Jag brukar nämna att vi alla vill ha kontroll men att vi inte får tappa det som är skälet till att vi möjliggör arbete i olika länder. Det är ett ganska knivigt arbete, men det är helt nödvändigt att vi gör det. Många utredningar pågår. Vi får se var vi landar. Men det pågår ett gott samtal, och jag vill säga att vi har väldigt god samsyn i Nordiska ministerrådet. På det sättet liknar vi Nordiska rådet, uppfattar jag det som.