Herr talman! Låt mig börja med den del som statsrådet berörde. Vi tycker att det är viktigt och bra med utbyte mellan den personal som jobbar inom hälso- och sjukvården. Man kan ofta få ett annat perspektiv, erfarenheter som är viktiga för en i yrket, inspiration, ökat engagemang – allt sådant som är viktigt och underlättar det vi tidigare har pratat om, nämligen att man ska kunna leva och verka i hela Norden. Men patientsäkerheten måste förstås alltid stå över det.

Det är viktigt med tydliga begränsningar, riktlinjer och kontroller för att det ska vara möjligt i fortsättningen att ha ett utbyte och att man kan jobba i de andra länderna. På ett sätt är det alltså ingen motsättning – men det kan bli det, precis som statsrådet är inne på. Jag vill bara ha det sagt. Vi är helt överens om att det är bra att det finns en möjlighet för personal att jobba i andra länder. Det gäller framför allt de nordiska länderna eftersom det är mycket lättare både språkligt och på andra sätt.

Det är väl där någonstans grunden ligger, eftersom patientsäkerheten ju är enormt viktig. Det är klart att det skär i hjärtat när någonting händer som redan har upptäckts någon annanstans och man skulle ha kunnat stoppa det. Därför är de här registren och alla de kontroller vi gör verkligen avgörande. Har man blivit av med sin legitimation i ett nordiskt land ska man självklart inte kunna jobba vidare i ett annat nordiskt land, till exempel Sverige.

Låt mig kroka i det här med välfärdsbrottsligheten, för den är ju helt ovärdig Sverige i dag. Det handlar om ett missbruk av våra system som vi måste sätta stopp för. Det är vi helt eniga om, men vår syn på vägen dit skiljer sig ibland åt. Min syn är att vi måste stoppa en del system som möjliggör välfärdsbrottslighet.

Vi är eniga om att kontrollerna måste öka och att vi ska göra allt för att stoppa välfärdsbrottsligheten. Det handlar naturligtvis inte bara om att resurser försvinner ut ur systemet. Det gör de. Det handlar också om att resurserna används till annan kriminell verksamhet, vilket gör det ännu värre, och om att den som inte har den kompetens som behövs för att jobba inom hälso- och sjukvården inte heller ska jobba där.

Jag förstår inriktningen att det här skulle kunna vara ett större hinder. Men jag tror tyvärr också att det inte är någonting som kommer att stanna i Sverige. Det är som med annan kriminell verksamhet och gängbrottslighet. När våra grannländer larmar om att svenska gängkriminella begår brott där finns det naturligtvis risk att det sprider sig även inom det här området. Jag är glad för de svar statsrådet ger, men finns det någonting konkret som statsrådet anser behöver göras när det gäller just detta register?