Herr talman! Jag tackar ledamoten Christofer Bergenblock för denna interpellationsdebatt.

Just vikten av självbestämmande, frihet och delaktighet är någonting våra partier var överens om när den här lagstiftningen kom på plats i början av 1990talet. Vi delade synen på att personer i behov av särskilt stöd skulle få detta för att öka sin delaktighet och för att de skulle kunna ta del i vårt gemensamma samhälle.

Därför är det inte de tvåårsomprövningar som stoppades 2017–2018 vi pratar om i den utredning som nu startar. Det handlar om möjligheten att ha regelbundna uppföljningar kopplade till olika livssituationer – kanske att man går från barn till vuxen – och att det finns möjlighet att göra uppföljningar både för att se att de här assistansersättningarna inte betalas ut till kriminella och för att de mest utsatta inte ska fara illa. Vi har sett många exempel på att de far väldigt illa.

Det är därför viktigt att ta ett samlat grepp om att få på plats ett förstatligande av assistans. Arbetet i det uppdrag som Försäkringskassan fått om att arbeta med en handlingsplan när det gäller bland annat återbetalningar påbörjas i dag och ska rapporteras löpande. Ledamoten säger att han ska följa detta noggrant; det ska även ansvarigt statsråd göra. Jag kommer naturligtvis att ha en väldigt tydlig och nära kontakt med Försäkringskassan kopplat till detta uppdrag.

Syftet är att människor i behov av assistans ska kunna känna en trygghet i att man får det. Det ska också finnas tydlig information om när man är berättigad till detta.

Vi arbetar från regeringens sida vidare för att öka tryggheten och rättssäkerheten inom detta system.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.