Herr talman! Jag vill än en gång tacka ministern för inlägget och gå in på det här med uppföljningar.

Jag delar uppfattningen att vi behöver komma tillbaka till en situation med uppföljningar där de sker kontinuerligt men differentierat. Det vill säga att beroende på situationen för den enskilde behövs det uppföljningar med olika intervall. Har man nyligen fått assistans kanske det behövs uppföljningar rätt tätt för att korrigera så att man hamnar på rätt nivå. Har man förhållanden som inte kommer att ändras över tid behöver de göras mer sällan.

Det är bra att det här utreds. Nu kommer ju inte den utredningen att vara klar förrän i januari 2027. Det är ett rätt bra tag kvar dit. Jag vill ändå säga att det som behöver klargöras innan utredningen slår fast att vi behöver göra uppföljningar igen är synen på grundläggande behov. Det var det som var problemet när man satte nödstopp för tvåårsomprövningarna 2017: Försäkringskassan hade ändrat sin syn på grundläggande behov i behovsbedömningarna. Även det är en förutsättning för att vi ska kunna gå vidare med ett förstatligande av assistansen, så vi behöver göra en översyn av bedömningen av grundläggande behov.

Sammantaget skapar omprövningsverksamheten som den är i dag stor osäkerhet. Jag kommer att noga följa vad Försäkringskassan svarar på det uppdrag man fått från regeringen. Personlig assistans handlar ju om frihet, självbestämmande och delaktighet och är oerhört viktig för Maria, som jag nämnde tidigare, och många andra människor.

Min avslutande fråga till ministern är: Hur går ministern vidare från debatten här i dag?