Fru talman! Sverige har ett allvarligt problem. Arbetslösheten biter sig fast på en orimligt hög nivå. Över 486 000 människor står i dag utan arbete. Det är inte bara en siffra. Det är människor vars vardag präglas av oro, ekonomisk stress och en känsla av utanförskap.

Regeringen och Mats Persson däremot, verkar ganska nöjda. Man lutar sig tillbaka och hoppas att marknaden ska lösa problemen av sig själv. Men det fungerar inte så. Arbetslösheten minskar inte av tomma ord eller av att man skär ned på Arbetsförmedlingen.

Vi har en regering som prioriterar skattesänkningar för de rika framför investeringar i jobb och i välfärd. Man monterar ned trygghetssystemen och skyller på individen i stället för att ta ansvar för den arbetsmarknadspolitik som man för. Det är en politik som sviker dem som har det svårast.

Det handlar om ungdomar som aldrig har fått sitt första jobb, invandrare som möts av diskriminering på arbetsmarknaden, äldre som blir utförsäkrade i stället för att få stöd att hitta ett nytt arbete. Regeringen blundar för verkligheten och lämnar människor i sticket.

Vi i Vänsterpartiet accepterar inte den här passiviteten. Arbetslösheten är inte ett individuellt misslyckande. Det är ett politiskt misslyckande. När det krävs investeringar i utbildning, i gröna jobb och i infrastruktur, då duckar regeringen. När det krävs aktiva insatser för att matcha människor med lediga jobb, då skär man ned. Det är inte bara oansvarigt. Det är också djupt orättvist.

Fru talman! Sverige behöver en politik som tar arbetslösheten på allvar. Det är en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är en politik som ser alla de människor som är arbetslösa, som ser människorna bakom statistiken. Det är en politik som skapar hopp, trygghet och framtidstro.

Fru talman! Det är dags att sluta blunda, och det är dags att börja agera.

(Applåder)