Fru talman! Sverige har i dag en arbetslöshet på 8,7 procent. Det är en hög nivå, och det är särskilt allvarligt i ett land med starka offentliga institutioner och resurser att agera. Bakom den siffran finns människor som vill arbeta men som inte får chansen.

Värst drabbade är utrikes födda kvinnor med låg utbildning. Jag möter dessa kvinnor ute i samhället. De vill ha ett jobb. De söker möjligheter. Men när de försöker få kontakt med Arbetsförmedlingen möts de av stängda dörrar eller stöd som inte leder någonstans.

Mot den verkligheten står regeringens berättelse. Där heter det att arbetslösheten beror på att människor inte vill arbeta, att det finns en ovilja och att människor hellre lever på bidrag och att problemet är bristen på krav. Men den bilden är felaktig och farlig.

Fru talman! Aktivitetsstöd och utvecklingsersättning ges bara vid faktisk medverkan i arbetsmarknadspolitiska program. Etableringsersättningen kräver aktivt deltagande i exempelvis praktik, sfi eller andra arbetsmarknadsinsatser. Och i nästan alla kommuner i Sverige är försörjningsstöd villkorat med tydliga aktivitetskrav.

Det handlar alltså inte om ett system utan krav. Det handlar om ett samhälle som saknar fungerande vägar in på arbetsmarknaden. Det är där regeringens ansvar kommer in. I stället för att bygga upp dessa vägar har man monterat ned dem. Det är inte de arbetslösa som saknar vilja. Det är regeringen som saknar lösningar.

Vi kan inte förändra att människor inte är födda i Sverige eller att de inte har bott här länge. Men vi kan förändra att de är lågutbildade, och vi kan rusta dem för arbete.