Fru talman! Jag uppfattade inte att statsrådet svarade på min fråga, men jag ska försöka ställa den igen.

Regeringen ger Arbetsförmedlingen en förstärkning i vårbudgeten på 60 miljoner. Men det räcker inte för att lösa det grundläggande problemet, nämligen bristen på lokal närvaro. Pengarna öppnar inte nya kontor, och de bygger inte tillbaka den fysiska tillgängligheten för dem som står längst från arbetsmarknaden.

Att Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka medel handlar inte om att behovet saknas utan om att myndigheten har försvagats av åratal av nedmontering. Regeringen har skapat en situation där människor inte ens får möjlighet att ta del av stödet.

Parallellt stängs statliga servicekontor i både glesbygden och särskilt utsatta områden. I Åmål stängdes Arbetsförmedlingens kontor med löftet att ett servicekontor skulle ta vid. Nu försvinner även detta kontor – i en kommun där arbetslösheten är 9,5 procent.

Hur motiverar statsrådet att i detta läge lägga ned servicekontoren?