Herr talman! Jag vill börja med att säga hej till det nya statsrådet och gratulera henne till det mycket viktiga uppdraget. Det är avgörande och viktiga frågor som hör till statsrådets ansvarsområde.

Folk arbetar tolv timmar per dag, sex sju dagar i veckan, för en lön på ungefär 10 000 kronor i månaden före skatt. Man kan ju nästan tro att det inte handlar om svenska förutsättningar eller svenska villkor, men det gör det. Det innebär att inte alla arbetstagare i Sverige har goda arbetsvillkor eller en säker arbetsmiljö.

Norrköpings Tidningar har skrivit om den strejk som Wolt-arbetarna hade för ett antal veckor sedan. De strejkade mot sina arbetsvillkor. NT skrev om de helt orimliga villkoren för de arbetare som jobbar för just företaget Wolt. De har alltså en lön på 10 000 kronor i månaden före skatt. Det innebär att de har en ungefärlig timpenning på 17 kronor i timmen.

Men det är inte bara så att de får en dålig lön, utan de måste också själva stå för förutsättningarna för att bedriva jobbet. Med allt detta borträknat innebär det alltså 17 kronor i timmen.

Buden är egenföretagare, men Wolt bestämmer förutsättningarna. De skrivna avtalen verkar inte hållas. Det finns inget kollektivavtal.

Det är svårt att få rimliga arbetsvillkor när det inte finns ett kollektivavtal. Det är också svårt eftersom de inte är formellt anställda. Det är en speciell anställningsform, och det är på detta sätt som det ser ut inom gigekonomin.

Arbetstagare i Sverige i dag utsätts för denna exploatering. De som har intervjuats, de som har strejkat och som arbetar för Wolt, har själva sagt att de blir utnyttjade som slavar.

Arbetet ska som sagt alltid ske under sjysta och rättvisa villkor med rimliga löner, trygga anställningsvillkor och en arbetsmiljö som respekterar individens rättigheter och värdighet. Detta är viktigt och borde gälla alla som arbetar i Sverige.

Jag och många med mig anser att det som förekommer inom gigekonomin inte är acceptabla förutsättningar för arbetstagare. Vi måste uppmärksamma detta, och vi måste också agera. Det var också därför som jag ställde den här interpellationen till det dåvarande statsrådet. Nu har den förtjänstfullt tagits över av statsrådet Nina Larsson.

I svaret ser jag inte att det finns någon avsikt att agera. Min fråga kvarstår: Tänker statsrådet agera, och tycker statsrådet att det här är rimliga förutsättningar för arbetstagare i Sverige?