Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Det är självklart välkommet att ministern berättar att det är en viktig fråga, att man arbetar med den och om allt som görs. Men min poäng är att tempot behöver höjas, och jag hör inte ministern säga att det kommer att komma några nya besked om att en lösning ska komma på plats.

Ministern hänvisar också till att det är en kommunal angelägenhet. Om kommunerna inte heller kan samarbeta över kommungränserna kan färdtjänsten liknas vid ett slags kommunarrest. Men det var kanske inte så ministern menade.

Det är klart att vi har olika regler och lagar, både mellan kommunerna och mellan våra länder. Men det är för att lösa det som vi har det nordiska samarbetet. Skattepolitiken är också nationell. Vi har ändå kunnat göra stora framsteg med ett skatteavtal mellan länderna, för att främja den nordiska integrationen. Nog skulle man väl kunna göra det även för samhällets allra mest utsatta.

Jag som socialdemokrat tycker att det är en självklarhet att just Sverige driver de här frågorna och att det ska stå högst på agendan för denna lilla men väldigt utsatta grupp.

Jag kan inte nog understryka vilken stor och livsavgörande betydelse detta får för de få personer det handlar om. Vi har tidigare här i kammaren debatterat om människor som tvingats åka 30–40 mil extra för att man inte har kunnat resa från den flygplats som ligger närmast på grund av begränsningarna för färdtjänst över landgränser. Vi menar att alla, oavsett funktionsförmåga, ska kunna nyttja den fria rörligheten för att kunna leva ett rikt liv, både socialt, kulturellt och arbetsmässigt.

Jag upprepar därför frågan: Kan ministern tänka sig att prioritera frågan och lyfta den konkret, inte bara inom ramen för ett samarbete, för att faktiskt lösa frågan? Ytterligare en fråga är om ministern kan tänka sig att också lyfta frågan om ett transportministerråd, där denna fråga kanske skulle kunna diskuteras.