Fru talman! Tack för en viktig och bra debatt!

Jag tror inte att svenska folket i det här läget förväntar sig att politiker ska käbbla om vems fel saker och ting är och vem som är ansvarig för vad. Den situation Sverige befinner sig i är ju att vi hanterar oroligheter i vår omvärld: det fasansfulla kriget i Ukraina och tullkaoset den senaste tiden. Det är klart att det ställer Sverige inför helt nya frågor. Svaret på det är inte att käbbla om vems fel det är utan att omvärlden ser ut som den gör.

Man ska också komma ihåg att vi även i en högkonjunktur, som Sverige hade för några år sedan, hade stora grupper som stod långt ifrån arbetsmarknaden och inte kom in. Den migrationspolitik som Sverige under alldeles för många år hade var inte hållbar, med alltför många lågutbildade invandrare som inte har haft förutsättningar att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Fru talman! I detta läge är det viktigt att vi har ordning och reda i vår ekonomi, att vi ser till att företagen kan anställa och att vi ser till att människor kan få den kompetens som de behöver för att ta de lediga jobb som finns.

Det har funnits ett feltänk kring hur vi ser på utbildning. Vi har haft en övertro på teoretiska, akademiska kunskaper och nedvärderat yrkesskicklighet och kompetensen att kunna ett yrke. Det är också därför regeringen gör historiskt stora satsningar på yrkeshögskolan, där man går en utbildning på en arbetsplats och lär sig ett yrke – och sedan väntar ett jobb i den andra änden.

Fru talman! Det är också i det här läget viktigt att tala klarspråk om att det är ett massivt problem att människor i Sverige år efter år kan leva på bidrag utan att samhället förväntar sig en motprestation. Det råder passivitet och kravlöshet, där man inte tror att människor har förmåga att försörja sig själva och där man inte har en tro på att kravställande är att bry sig. Det är faktiskt så det är: Att ställa krav på människor är att bry sig.

Det regeringen nu gör är att se till att människor inte kommer att kunna leva på bidrag år efter år utan att gå en utbildning, utan att söka jobb och utan att utföra en insats för samhället. Det är viktigt för skattebetalarna och för legitimiteten för systemet, men det är framför allt viktigt för dem som är arbetslösa så att de får vara en del av arbetsplatsens gemenskap. De ska få vara en del av den och känna att de har en värdighet och att de står på egna ben.

Fru talman! Nu tar vi ansvar och tar situationen på allra största allvar med stora massiva insatser och investeringar i utbildning men också med en stark betoning av individens eget ansvar.

(Applåder)