Fru talman! Punktskatter är konsumtionsskatter som tas ut på specifika varor och tjänster. I betänkandet ser vi att det handlar om alkoholskatt, tobaksskatt, koldioxidskatt, energiskatt och så vidare. Punktskatter syftar till att både dra in pengar till statskassan, det fiskala syftet, och styra utvecklingen i en viss riktning, det styrande syftet.

Av de totala skatteintäkterna från punktskatterna bidrar punktskatterna på energi och koldioxid med ungefär hälften. De styrande effekterna av punktskatter kan, vilket också är avsikten i många fall, vara betydande.

Vi i Centerpartiet vill att vi använder punktskatter med återhållsamhet för fiskala syften och med stor eftertänksamhet för styrande syften. Skillnader, som mellan stad och land och mellan fattiga och rika, måste beaktas när vi designar punktskatter.

Vi vill till exempel att punktskatter anpassas så att de inte drabbar landsbygden oproportionerligt. Höjd bensinskatt utan att det finns realistiska alternativ för transporter ute i landet är inget alternativ för oss. Vi vill också att punktskatter ska vara teknikneutrala, alltså att man inte gynnar en specifik lösning utan beskattar efter miljöpåverkan oavsett teknik.

Fru talman! Låt oss ge oss ut på en liten historisk tripp i punktskatternas förlovade land.

Förra året hade vi ett 100-årsjubileum – inte uppmärksammat, men väl ett jubileum. Sveriges första punktskatt på energi infördes 1924. Det var skatt på drivmedel. Syftet då var fiskalt: Pengar behövdes för att finansiera det snabbt växande vägväsendet. Principen om att skatter på drivmedel, fordon och väganvändning ska täcka transportsektorns samhällsekonomiska kostnader har sedan avspeglats i propositioner och utredningar genom åren, även om vi måste ha i minnet att skatter inte öronmärks för vissa utgifter.

Skatt på elektricitet och andra bränslen infördes på 1950-talet för att bidra till finansieringen av snabbt ökande offentliga utgifter inte minst inom energiområdet. Under 1970-talet behövde vi minska oljeberoendet som en följd av oljekrisen 1973–1974, och vi höjde då skattenivåerna på olja.

Men som vi har varit inne på har energiskatter, förutom det fiskala värdet, även och alltmer införts för att få en styrande effekt.

Idén om att använda skatter som miljöstyrmedel kan vi härleda till slutet av 1960-talet – det hade lite tidigare kommit en bok av Rachel Carson som hette Tyst vår. Däremot konkretiserades den inte förrän under slutet av 1980-talet. Miljöavgiftsutredningen föreslog 1989 införande av en koldioxidskatt. Som en del av en större skattereform infördes koldioxidskatt i Sverige 1991. En forskningsstudie från 2021 från Lunds universitet meddelar att införandet var institutionellt väl förberett genom att strukturerna från befintligt energiskattesystem kunde utnyttjas.

Införandet av koldioxidskatten kombinerades med en sänkning av de då befintliga energiskatterna, och kostnadsökningarna för hushåll och industri blev därmed begränsade. Vi hade, kan man säga, under 1990-talet genomfört en intern skatteväxling på punktskatteområdet från enkom fiskal beskattning till en blandning av styrande och fiskal beskattning utan att alltså i absoluta tal belasta skattekollektivet – ganska elegant, egentligen.

Fru talman! Lägg därtill, vilket är synnerligen viktigt för att förstå de styrande punktskatternas natur, att vi när vi inför en styrande punktskatt, exempelvis koldioxidskatt, inte styr beteendet bara för att vi känner för att göra det. Nej, det vi gör är att vi i ekonomin internaliserar negativa externaliteter.

Hur smakade det, fru talman – att internalisera negativa externaliteter i ekonomin? Det betyder att vi ser till att med skatteinstrumentet ta in kostnaden i samhällsekonomin för negativa effekter som global uppvärmning till följd av koldioxidutsläpp eller sjukhusvård för lungcancer till följd av tobaksrökning. I själva verket är alltså de styrande punktskatterna ett sätt att prissätta för samhället negativa aktiviteter.

I det ljuset har den svenska koldioxidskatten varit en succé. Vi har ställt om stora delar av vårt energisystem och vårt näringsliv utan att hämma tillväxten. Vi har skapat en vinn-vinn i Sverige. Självklart är det med både förvåning och oro som vi betraktar hur regeringen monterar ned svensk klimatpolitik. Man ser inte vilken nytta den gör för svenskt näringsliv, svensk tillväxt och vår globala konkurrenskraft.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill se högre ambitioner för vår ekonomi och tillväxt än vad regeringen gör. Vi vill med hjälp av ett stort paket av åtgärder använda punktskatterna för att kombinera grön tillväxt med rättvisa förutsättningar för stad och land. Vägen för svensk tillväxt går genom både elektrifiering och svensk bioenergi. Vi vill använda svensk koldioxidfri elproduktion och den svenska bioenergin som en hävstång in i den hållbara tillväxten för landet Sverige.

Sverige måste kunna leda utvecklingen av biobränslen. Bioenergi är Sveriges största energislag och står för ungefär en fjärdedel av Sveriges totala energianvändning. Det gör gröna näringar till en helt neutral spelare i klimatomställningen, och vi kan inte blunda för det. Det är i svenskt skogsbruk och jordbruk som vi sitter på potentialen för den hållbara tillväxten.

Fru talman! Vi måste premiera dem inom jord- och skogsbruk som satsar på att sluta sina kretslopp genom att använda rester från skogsråvaror eller jordbruk till biobränsle, biogas, uppvärmning med mera – eller använder vind- och solkraft på markerna.

Olika transportslag samverkar i hela transportarbetet, och alla transportslag måste uppnå en högre klimateffektivitet. Även de riktigt tunga transporterna måste ställa om. Ett sätt att minska utsläppen från den tunga trafiken är att tanka lastbilarna med rena biodrivmedel. En fortsatt skattebefrielse på rena biodrivmedel är i nuläget avgörande för att dessa ska kunna konkurrera med fossila drivmedel. Sverige måste därför vara pådrivande för att höginblandade biodrivmedel ska få en permanent skattebefrielse.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5.