Fru talman! Jag tackar Cecilia Engström för svaret, men jag blir nog inte alldeles nöjd. Cecilia Engström pratar om att vi i Sverige har haft en bra klimatpolitik där vi har lyckats kombinera tillväxt med låga utsläpp. Men regeringen lämnar denna svenska paradlinje. Vi hamnar i en situation där vi inte lyckas uppfylla ett enda av våra klimatmål. Vi har inrättat ett klimatpolitiskt råd, men klimatministern behagar inte infinna sig när de ska presentera sin rapport. Jag kan tycka att det är väldigt olyckligt att vi som ett litet land som ska ligga i framkant med innovationer och grön omställning inte längre kan vara ledare i klimatpolitiken i världen, för det kommer att skada svenskt näringsliv i förlängningen.

Ledamoten sa också i sitt anförande någonting i stil med att vi måste vara rädda om våra skatter. Då funderar jag en del på vad som händer i vårt energisystem. Forskning och rapporter från Energiföretagen, Energiforsk, våra universitet, Svenska kraftnät och Energimyndigheten pekar på att vi kan ha ett koldioxidneutralt energi- och elsystem på väldigt många olika sätt. Ändå har regeringen, med Kristdemokraterna vid näringsportföljen, valt att låsa in oss i en planekonomisk modell där vi bara ska satsa på en enda teknologi: kärnkraft.

Det som kommer att hända är att skattekollektivet, vi medborgare, får betala för att regeringen inte väljer en teknikneutral väg. Forskningen visar som sagt att det finns många olika sätt att nå ett energisystem som har väldigt hög leveranssäkerhet, har låga priser och når noll i koldioxidutsläpp. Därför blir det så märkligt att ett parti som jag tänker mig är marknadsliberalt väljer att slå in på en planekonomisk modell där skattebetalarna måste finansiera lösningen. Hur motiverar ledamoten det?