Fru ålderspresident! Vi debatterar våldsbrott och brottsoffer, och jag vill inledningsvis säga att mina tankar går till dem som har drabbats av dödligt våld, grovt våld och våld av alla de slag. Det är helt oacceptabelt. Tankarna går till både de drabbade och de anhöriga.

Centerpartiet välkomnar ett ökat och större fokus på brottsoffer och brottsutsatta. Vi ser positivt på den översyn av hela straffrätten som nu görs och på det sätt som brottsoffer lyfts i direktiven. Centerpartiets rättspolitik bygger på brottsoffret i fokus, rättsstatens principer och att se hela rättskedjan i hela landet.

Vi står därför bakom de stora resursförstärkningar till rättsväsendet som har gjorts. Men både jag och landets medborgare förväntar oss nu, tre år in i mandatperioden, en ökad leverans i enlighet med regeringens utfästelser.

Avseende brottsområden får grov organiserad brottslighet med skjutningar och sprängningar stor uppmärksamhet – och ska så ha, eftersom det är ett stort problem i samhället. Men som flera andra har gjort behöver vi även lyfta mäns, ofta dödliga, våld mot kvinnor, våldet mot barn och mängdbrott. Mycket av detta kräver en ökad stabil och långsiktig polisiär närvaro i hela vårt land, och där finns mer att göra från regeringens sida.

I betänkandet och även i den här debatten har många viktiga frågor lyfts, och jag väljer att nämna några av frågorna från våra reservationer. Jag vill inleda med utredningstider vid brott mot barn.

Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genomföras skyndsamt, och beslut om ett eventuellt åtal ska fattas inom 90 dagar. Detta är en föreskriven tidsfrist som bara ska överskridas om det är påkallat av tydliga utredningsskäl, som när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets art. En rapport från Rädda Barnen visar att mer än vart tredje barn har fått vänta mer än 90 dagar på beslut om åtal.

De långa handläggningstiderna får allvarliga konsekvenser för barnet. Vid sidan av den allmänna påfrestning det medför för alla att vara föremål för en brottsutredning som utsatt, vilket flera här har tagit upp, är det en särskild påfrestning när man är ett barn. Det kan även resultera i ett sämre bevisläge.

Barn får också ofta vänta på olika former av insatser till efter det att förundersökning och domstolsprocess har avslutats – detta för att insatserna inte ska störa en pågående förundersökning eller för att barnets situation inte är tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Men de långa handläggningstiderna riskerar att förvärra både barnets hälsa och möjligheterna till skydd, stöd och behandling.

Fru ålderspresident! Det är glädjande att höra att regeringen och de partier som är representerade här säger att man jobbar med detta, men jag vill påminna om att vi alltså är tre år in i mandatperioden. Det vore bra med en skyndsam handläggning såväl i Regeringskansliet som i domstolar och hos polisen, för barnens skull. Jag vill därför yrka bifall till reservation 6.

Jag vill även lyfta detta med registerkontroll. Vi från Centerpartiet anser att kontrollerna bör omfatta fler yrken och fler brott samt ske oftare. Vi anser att fler som arbetar nära barn, äldre och funktionshindrade bör kunna omfattas än vad som är fallet i nuläget. Vi anser också att fler brott ska inkluderas; vi har tidigare lyft bland annat lyft terrorbrott, men det gäller även många andra brottstyper.

När det gäller frekvensen av kontroller har vi noterat att utredaren i sitt betänkande – det betänkande som nu bereds inom Regeringskansliet, vilket vi hoppas sker skyndsamt – anser att det inte bör införas en reglering som ger kommunala arbetsgivare rätt att regelmässigt göra förnyade eller löpande registerkontroller under pågående anställning. Man säger att det är med hänsyn till intrånget i den anställdes integritet.

Vi anser att man behöver överväga att ändra detta då vi pratar om anställda som jobbar med de allra mest skyddsvärda, det vill säga barn, äldre och funktionshindrade. Vi anser att deras integritet och deras skyddsvärde behöver uppvärderas. Vi kommer att noga följa regeringens hantering av utredningen och får förmodligen anledning att återkomma i frågan.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag ta upp vikten av brottsförebyggande arbete utifrån brottsoffrens perspektiv. Den största vinsten med ett framgångsrikt brottförebyggande arbete är nämligen inte att någon inte blir en gärningsman, utan det är att ingen kommer att bli målsägande – att ingen blir brottsutsatt och ett brottsoffer. Det måste alltid vara det yttersta målet för oss alla.

(Applåder)