Fru ålderspresident! Det är sent i debatten. Vi har hört om det civila samhället, föreningslivet, de ideella och idéburna organisationerna, idrottsklubbarna och folkrörelserna men också om trossamfunden – vilken kraft i samhället de erbjuder och åstadkommer. Att samlas, göra saker tillsammans, mötas och organisera sig är en grundsten i det svenska, fria samhället. Det får människor att växa och ta ansvar. Det utvecklar både demokratin och våra lokalsamhällen.

Människor från olika samhällsskikt och med olika bakgrunder, förutsättningar, intressen och kulturer får genom organisationer och föreningar möjlighet att mötas och interagera. Det främjar social sammanhållning och mångfald. Det är en kraft att räkna med i bekämpandet av de avarter och kanske misslyckanden i samhället som vi ser i form av rasism, kriminalitet, diskriminering, utanförskap och ensamhet. Genom civilsamhällets organisationer kan vi säkerställa ett långsiktigt arbete för inkludering och för att upprätthålla kultur och språk inom olika etniska grupper.

Det är ett kitt som håller ihop samhället, som skapar mening och tillit och som inte minst främjar folkhälsan.

Över 6 miljoner människor, spridda över hela landet, engagerar sig på ett eller annat sätt. För Miljöpartiet är det naturligtvis prioriterat att stötta den här kraften. I vår budgetmotion har vi anslagit mer än 1 miljard till ett civilsamhälleslyft. Det är breda, permanenta, satsningar för att ge föreningslivet bättre förutsättningar att bedriva långsiktig verksamhet.

Projektstöd behöver ersättas med fleråriga verksamhetsbidrag. Med satsningen stöttar vi infrastrukturen med lokaler och möjligheten att anställa ledare, administratörer och annan personal. Byråkratin behöver förenklas och regelkrånglet minskas. Det ska inte vara helt omöjligt att skaffa ett bankkonto, till exempel.

Fru ålderspresident! Den här debatten har också handlat om hur civilsamhället inte bara bygger upp utan också bryter ned samhället, hur föreningar, organisationer och studieförbund används för att fuska till sig bidrag, odla antidemokratiska värderingar och sprida extrema åsikter.

Det är för Miljöpartiet helt fundamentalt att motverka fusk, fel, brottslighet och alla former av antidemokratiska tendenser. Inte en krona ska gå till den som vill undergräva det som vi har byggt tillsammans.

I regering var vi med och initierade de nya demokratireglerna som infördes vid årsskiftet. Den processen behöver fortsätta så att de kan omfatta all statlig stödgivning, inklusive till folkbildningen. Vi behöver ordentlig uppföljning och tydlighet i regelverken men också en utvärdering av de nya demokrativillkoren så att vi ser att implementeringen faller ut på det sätt vi vill.

Debatten om civilsamhället, folkbildningen och föreningslivet har dock, inte minst i den här kammaren, haft en tendens att kantra och tippa över till att nästan uteslutande handla om brottslighet, illvillighet, misstänkliggörande och ökad kontroll snarare än om allt det positiva som följer av att vi organiserar oss tillsammans.

Den debatten tycks dessvärre ha spillt över på Tidöregeringens budgetar. Vi ser ett kulturliv som går på knäna med sänkta stöd och urholkade anslag till föreningar, friluftsliv och bidragsgivande organisationer. En tredjedel av stödet till studieförbunden ska också bort under mandatperioden. Så här långt har 350 miljoner dragits undan, och nästa år förväntas ytterligare 150 miljoner försvinna.

Fru ålderspresident! De här nedskärningarna har fått konsekvenser. Kulturlivet har bromsat in, och arbetslösheten bland kulturarbetare stiger. Läget är på vissa håll lika akut som under pandemins inledning, före pandemistöden.

För studieförbunden är situationen naturligtvis ännu värre. Vi kan följa utvecklingen på Nedskärningskartan, där rapporter, ofta från lokala medier, om verksamheter, lokaler och kurser som läggs ned i spåren av regeringens politik har plottats ut på en Sverigekarta.

Allra värst är det på små orter och i glesbygd, där studieförbunden många gånger är den enda tillgängliga lokalen för samlingar och möten. Både Studieförbunden i samverkan och Folkbildningsrådet bekräftar den bilden i sina rapporter. Miljöpartiet menar att regeringen också måste utvärdera konsekvenserna och effekterna av de minskade stöden.

Nyligen samlades delar av Sveriges artistelit och unga, ännu oetablerade, musiker i ett filmat upprop med anledning av den replokalskris som Tidöregeringen har ställt till med. 60 000 svenskar spelar i band och använder studieförbundens replokaler. Nu räknar studieförbunden själva med att en tredjedel av dessa – 20 000 personer, mestadels unga – kommer att bli av med sina replokaler.

Parallellt med det här görs neddragningar på det statliga stödet till kulturskolan. Stöden till folkhögskolorna urholkas genom uteblivna uppräkningar. Det är inte bara själva fundamentet till det svenska musikundret som hotas. Med regeringens samlade politik håller hela det kitt som håller ihop samhället på att rämna.

Fru ålderspresident! För Miljöpartiet är folkbildningen med sina 8 studieförbund och 155 folkhögskolor en enormt viktig komponent i det kulturella ekosystemet men också för utbildningskedjan. Det handlar inte minst om kulturens kompetensförsörjning men även om bildningen, demokratin och det starka samhället.

Miljöpartiet vill därför, tvärtemot vad regeringen gör, stärka folkbildningen. I vår budgetmotion avsätter vi 650 miljoner kronor mer än regeringen till folkhögskolor och studieförbund.

Vi vill även genomföra förslagen i folkbildningsutredningen. Folkbildningen ska vara fri och frivillig, och därför behöver självförvaltningsmodellen bestå. Folkbildningsrådet behöver vara kvar. Det behövs också en balans mellan tillit och kontroll, och vi tycker att utredaren har landat bra när det gäller detta. Utredningen har varit på remiss, och det är dags att genomföra förslagen.

Fru ålderspresident! Miljöpartiet har två reservationer i betänkandet. Jag står såklart bakom båda men yrkar bifall endast till reservation 12 om att genomföra förslagen i folkbildningsutredningen.