Herr talman! I dag debatteras kulturutskottets betänkande om det civila samhället, trossamfund och folkbildning. Jag tänker redogöra för Sverigedemokraternas hållning när det gäller hur de här frågorna har behandlats i betänkandet.

Inledningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 7 i betänkandet.

Det civila samhället är enormt viktigt för Sverige som land och för enskilda svenskar. Det ger mening för många. Det ger gemenskap, bildning, kultur, fysisk aktivitet och mycket mer. Allt det vet vi.

För Sverigedemokraterna är det viktigt att politiken skapar bra förutsättningar för civilsamhället att frodas och vara fritt. Det är viktigt att civilsamhällets oberoende värnas. Av det följer att det samtidigt är viktigt att civilsamhället inte blir så pass beroende av staten att det går mot att bli en förlängd arm till det offentliga Sverige.

En sådan negativ utveckling såg vi enligt min uppfattning under de tidigare rödgröna regeringarna. Då ställde politiken till med invandringskaos och andra problem, och sedan försökte man rikta in civilsamhället på att städa upp och fixa de problem man själv hade ställt till med genom beslut i den här kammaren och i andra församlingar runt om i vårt land.

Herr talman! Innan Sverigedemokraterna och regeringspartierna tog över rodret i Sverige var politiken för civilsamhället gravt misskött av de rödgröna regeringarna. Till vilken grad det berodde på inkompetens, nonchalans eller båda delar kan förstås diskuteras. Klart står i varje fall att en massa problem uppstod som präglar politikområdet än och att de uppstod på grund av den politiska handlingsförlamning som då rådde.

Hittills under den här mandatperioden har civilsamhällespolitiken kretsat mycket kring att Sverigedemokraterna och regeringspartierna har fått rensa upp i det träsk som de rödgröna lämnade efter sig. Jag har flera gånger tidigare pratat om det i kammaren.

Bland annat har vi redan genomdrivit skärpta riktlinjer till Folkbildningsrådet, tilläggsdirektiv till Folkbildningsutredningen samt en uppdelning av folkbildningens budgetanslag i en del för studieförbunden och en del för folkhögskolorna. Vi har även skärpt demokrativillkoren vid statsbidrag till civilsamhället.

Utöver de saker vi har gjort och gör med regeringen när det kommer till frågor om det civila samhället driver Sverigedemokraterna på för ytterligare förändringar som kommer att skapa ordning och reda. Ett förslag som behandlas i det här betänkandet återfinns i reservation 7, som jag yrkade bifall till i början av anförandet. Vi vill införa en central databas som visar alla offentliga bidrag till civilsamhället och vilka organisationer som tar del av dem.

Det här vill vi göra för att det ska bli lättare för såväl statliga som lokala aktörer att få en bra överblick över vilka bidragsflöden som finns, liksom för att hjälpa myndigheterna att samverka för att stoppa fusk och felaktigheter. Egentligen tycker jag att det är helt galet att vi inte redan har en sådan databas på plats, måste jag säga.

I sin granskning av den statliga bidragsgivningen till civilsamhället från 2023 föreslog Riksrevisionen att en sådan typ av databas skulle inrättas. Det förslaget omfattade dock bara statsbidrag. Sverigedemokraterna går alltså längre i den delen då vi vill se att även den kommunala och regionala nivån omfattas.

Ett annat förslag av liknande karaktär från Sverigedemokraterna, som också finns med i betänkandet, är att införa ett nationellt företrädarregister som innehåller uppgifter om företrädarna för de civilsamhällesorganisationer som mottar offentliga bidrag. Att införa ett sådant register skulle hjälpa våra myndigheter att få bättre överblick och kontroll – det skulle bli svårare för personer i civilsamhällesorganisationer att använda bidrag felaktigt. Registret skulle också kunna användas för att se om företrädare varit inblandade i exempelvis ekonomisk brottslighet. Exakt hur ett sådant här register ska se ut behöver vi förstås utreda.

Gällande såväl våra förslag om en central databas för offentliga bidrag som förslaget om ett företrädarregister hänvisas i betänkandet till att förslag som dessa bereds av regeringen. Det är viktigt att regeringen skyndsamt får dessa verktyg på plats. Med hjälp av dem kommer vi att ha ännu starkare möjligheter att slå tillbaka mot kriminella och andra mörka krafter som vill tillskansa sig skattebetalarnas pengar genom föreningslivet.

Herr talman! Förra året beslutade riksdagen om att införa demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället, i linje med den proposition som Sverigedemokraterna och regeringen hade förhandlat fram. Det var ett viktigt steg framåt för att förhindra att skattebetalarnas pengar hamnar i fickorna på islamister, kriminella element och andra som ska hållas borta.

De nya reglerna började gälla vid årsskiftet. Det är alltså inte så länge sedan, men det är viktigt att vi följer upp konsekvenserna av de nya demokrativillkor som nu finns på plats.

Sverigedemokraterna har därför ett förslag i betänkandet som går ut på att ge en myndighet, exempelvis Statskontoret, i uppdrag att återkommande utvärdera konsekvenserna av de nya demokrativillkorens införande. Konsekvenserna behöver bli tydligt klarlagda över tid. Det handlar om förtroendet för det svenska civilsamhället och naturligtvis, för den delen, för politiken, som har varit med och genomdrivit dessa villkor. Det är viktigt att demokrativillkoren träffar rätt och att de blir skarpa nog när det gäller att hålla odemokratiska aktörer borta från statsbidrag till civilsamhället. Sverigedemokraterna är redo att agera för ytterligare skärpningar om det skulle visa sig behövas.

Herr talman! Folkbildningsväsendet är en del av det civila samhället som har fått särskilt mycket uppmärksamhet på senare år, i den här kammaren och i samhällsdebatten i övrigt. Efter de nödvändiga reformerna och den uppstädning som Sverigedemokraterna och regeringen tillsammans har gjort på området under mandatperioden har tonläget från Socialdemokraterna och de övriga rödgröna partierna nått absurda nivåer, inte minst när det gäller det minskade anslaget till studieförbunden i statsbudgeten. Man har pekat på att krisberedskapen skulle vara hotad i Sverige och drar paralleller till att Ukraina skulle stå emot Ryssland så pass bra som man gör tack vare folkbildning och studieförbund i stil med dem vi har i Sverige.

Är det inte den typen av överdrifter man kommer dragandes med är det i stället att landsbygden nu kommer att närmast ödeläggas när studieförbunden inte längre får fullt lika många miljarder i statsbidrag att bedriva sin verksamhet med. Även den svenska musikbranschen skulle, har vi fått höra, vara allvarligt hotad med tanke på att studieförbunden prioriterar bort replokaler i det rådande läget.

Socialdemokraternas och övriga rödgröna partiers absurda tonläge i frågan gör att studieförbunden och folkbildningen missgynnas – det blir ett slags björntjänst, om man så vill. Det är uppenbart att en hel del av det man säger är överdrivet och skymmer en mer seriös debatt om dessa frågor, som jag tycker att de förtjänar.

Att vettig folkbildningsverksamhet får bra villkor är bra, men det finns naturligtvis stora möjligheter för studieförbunden att prioritera framåt med de budgetanslag som kvarstår. Väljer studieförbunden bort dagens lunchdiscon i utsatta områden, kurser i hundparkour, speciella trumkurser för icke-binära och andra tveksamma kurser som man i dag sysslar med kommer mer pengar att finnas över till det som är allra viktigast, till exempel replokaler, som vi har fått höra mycket om.

Herr talman! Sverigedemokraterna fortsätter att arbeta för ordning och reda i civilsamhällespolitiken. Vi har kommit en bra bit på väg, men än är vi inte nöjda.