Herr talman! Vi lever i ett starkt och väl organiserat samhälle där den ”starka staten” har gett enskilda personer en stor frihet att utveckla sina egna liv utifrån egna tankar och idéer. Så ser det inte ut i de flesta länder. Tvärtom! I större delen av världen är staten inte vare sig väl utvecklad eller en trovärdig partner, vilket gör att den enskilde litar mer till familjen och släkten för att utveckla ett gott liv.

För många av oss som lever i Sverige är detta något främmande eftersom vi har vant oss vid en stat som tar hand om oss från vaggan till graven. Frågan är dock om den starka staten verkligen ger oss den frihet som vi behöver. Psykisk ohälsa och ensamhet breder ut sig. Många känner att de saknar en djupare mening i livet, och en del är så bekymrade att de är rädda för att gå ut på kvällen eller samtala med en granne. Staten verkar inte lösa alla våra problem.

Herr talman! I vår välorganiserade vardag tror jag att vi behöver fundera över vad som är statens naturliga uppgifter och vad vi alla, var och en tillsammans, har ansvar för. Staten kan organisera offentlig trygghet samt välfärd, men det är i familjen och släkten, i de naturliga gemenskaperna i civilsamhället i form av idrotts- och kulturföreningar samt i kyrkor och samfund som närvärmen frodas. Det är där vi lär känna varandra på ett djupare sätt. Det är i dessa gemenskaper vi kan se att livet är mer än bara arbete och att betala skatt.

När vi i dag debatterar civilsamhället, trossamfund och folkbildning vill jag som kristdemokrat vara tydlig med att vi anser att det är i dessa gemenskaper som det goda samhället har störst förutsättningar att utvecklas. Det är bland annat därför vi arbetar för att biståndet ska ligga på en högre nivå än i dag men förmedlas via olika delar av civilsamhället, vilket minskar risken för korruption.

Det är också därför vi anser att folkhögskolorna borde ha ett större budgetanslag, då de har visat att de är duktiga på att få personer som står långt från arbetsmarknaden att komma i jobb. Det är även utifrån detta perspektiv som vi har kämpat för att få till ett fritidskort som gör att barn och unga i utsatta områden får lättare att engagera sig i idrotts- och kulturföreningar.

Herr talman! Förutom att civilsamhället, trossamfunden och folkbildningen ger den enskilde en möjlighet att utvecklas som person är det i dessa gemenskaper som den moderna svenska demokratin har växt fram. När Fredrik Olaus Nilsson år 1848 anordnade det första baptistdopet i Halland lades grunden till den första svenska baptistförsamlingen, och det var i denna kyrkorörelse som man för första gången hade lika rösträtt för män och kvinnor.

Baptisterna blev en förebild för flera fria samfund som växte fram under 1800-talet. Utifrån dessa samfund utvecklades frisinnet, som kämpade för religionsfrihet och allmän och lika rösträtt. Vartefter frikyrkorna och bönehusen växte fram började även nykterhetsrörelserna att växa, och då det ofta fanns en personunion mellan dessa rörelser tog de med sig de demokratiska traditioner som växte fram i frikyrkan. I slutet av 1800-talet, när arbetarrörelsen växte fram, var även den en del av den nya demokratiska traditionen.

På så sätt förenades frikyrkor, frisinne, nykterhetsrörelse, fackföreningar och arbetarpartier i en kamp för religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, och än i dag är det inom civilsamhället som dessa friheter bäst utvecklas och bevaras.

Herr talman! Vi kan alltid tvista om hur mycket resurser som ska fördelas från stat, regioner och kommuner till olika delar av civilsamhället, men vi kan inte förneka civilsamhällets, trossamfundens och folkbildningens betydelse för den svenska demokratin och framväxten av den svenska välfärdsmodell där alla bidrar utifrån sin förmåga och där vi försöker ge till den enskilde utifrån dennes behov.

Herr talman! Även om jag som kristdemokrat sjunger civilsamhällets lov tvingas jag tyvärr konstatera att det också finns problem. Vi har sett hur enskilda grupper utnyttjar regler för egen vinnings skull. Vi ser även hur en del fastnar i smala grupperingar där man inte träffar andra. Till vissa delar kan det senare vara förståeligt, särskilt om man kommer ny till ett land. Men även om det finns förklaringar till att en situation uppstår är det viktigt att vi värnar regelverket avseende demokratimål och hur samhället fördelar sina resurser.

Det är därför positivt att exempelvis studieförbunden har sett över sina regler och att de arbetar aktivt med att motverka felaktig användning av pengar. Det är också bra att det offentliga i form av kommuner, regioner och stat har sett över sina regelverk. Genom att skapa bra och väl fungerande regler avseende offentligt ekonomiskt stöd värnar vi dem som använder sig av detta stöd, vilket möjliggör ett fortsatt offentligt stöd även i framtiden.

Herr talman! Vi ser att samhällsklimatet har hårdnat. Konflikter i Mellanöstern spiller över till våra gator och torg. Antisemitism och hatiska utfall mot judar som bor i Sverige har fått som konsekvens att staten har varit tvungen att se över stödet till trossamfund och då framför allt till judiska synagogor, förskolor och skolor. Vi får aldrig acceptera att antisemitismen kommer tillbaka och förpestar vårt samhälle.

Herr talman! Vi ser också hur andra religiösa grupper – kristna och muslimer – utsätts för övergrepp. Även om dessa övergrepp inte är likställda med det som judar utsätts för är inte heller de acceptabla.

Avseende hot och våld är det staten som har det absoluta ansvaret i och med att staten äger våldsmonopolet. Det är ett ansvar som staten måste och ska ta. Men jag tror att civilsamhället, trossamfunden och folkbildningen kan vara med och dämpa den polarisering som finns i samhället. Det samlade civilsamhället har varit med och byggt upp vårt demokratiska samhälle, och jag tror att det har en viktig uppgift att bevara vårt samhälle även i denna tid, som tyvärr präglas av polarisering.

Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på alla motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.