Protokoll 2024/25:104 Torsdagen den 24 april

/ (forts. från § 4) Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (forts. SoU17)
Anf. 157 Patrik Björck (S)

Herr talman! Jo, trans finns. Trans finns eftersom det finns kön att transistera sig från, så att säga. Hade det inte funnits kön hade det inte funnits trans. Det kan vi vara helt överens om.

Frågan är vem som bestämmer vad som står i mitt personnummer, mitt pass eller något sådant. Det som samhället har rätt att bestämma över är om jag är man eller kvinna. Det kan jag inte bestämma själv. Det har funnits en möjlighet att ändra det under livet, och det tycker jag är bra. Men det måste vara reglerat, och det får inte vara självbestämmande. På något sätt försvinner själva begreppet om man äger det själv.

Däremot äger man sin identitet helt själv. Den har inte samhället någonting med att göra. Det har inte någonting med att göra hur människor klär sig eller beter sig, hur man rör sig eller dansar, om man använder smink eller peruk fast man är man eller något sådant. Samhället har ingenting med det att göra.

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Alla människor ska få leva i lugn och ro, i fred och utan trakasserier. Man ska bli behandlad likadant som alla människor och ha samma människovärde. Men de frågorna äger man själv. Dem ska inte vi lägga oss i.

Vi hade en diskussion här tidigare om huruvida det var rimligt att samhället lägger sig i dödshjälp eller inte. Det var någon ledamot från Centerpartiet som tyckte att samhället inte borde lägga sig i det. Jag kan tycka att samhället borde lägga sig i det, men det är en annan fråga. Det kan man alltid diskutera.

Vilket kön jag har kan jag inte få bestämma själv, för då försvinner möjligheten att reglera samhället på ett demokratiskt vis. Då försvinner möjligheten att arbeta för jämställdhet och lika rättigheter. Det är det som är problemet med självbestämmande.

Identiteten äger man själv. Har man en transidentitet äger man den själv. Men ska man byta sitt juridiska kön måste det finnas någon form av regelverk för det. Jag tyckte att det vi hade var ganska bra. Det är möjligt att man hade kunnat skruva lite i det; jag vet inte. Men att gå därifrån, som vi har gjort nu, till näst intill ett självbestämmande är helt fel väg att gå.

Jag tror att detta sakta men säkert kommer att rullas tillbaka – kanske inte i dag, men det kommer att ske. Det är nämligen fel.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)