Protokoll 2024/25:104 Torsdagen den 24 april

/ (forts. från § 4) Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (forts. SoU17)
Anf. 156 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman! Återigen: Kön har olika dimensioner. När man pratar om kön måste man ha det med sig; annars går det inte att ha diskussionen om huruvida transpersoner finns eller inte. Kön har flera delar. Kön har en biologisk del. Sedan har vi juridiskt kön, som är en samhällelig konstruktion som alla stater i världen har, såvitt jag känner till. Vidare har vi könsidentitet och könsuttryck. Alla dessa är en helhet som tillsammans bildar kön.

Vill man prata om kön bara utifrån biologiskt kön är vi tillbaka i att det är väldigt svårt att kombinera det med ett erkännande av att transpersoner finns. Transpersoners existens handlar ju inte om hur deras kroppar ser ut eller om huruvida biologiskt kön finns eller inte, utan det handlar just om könsidentiteten.

Jag är av uppfattningen att det som hände förra våren var just att vi skruvade i den befintliga lagstiftningen och gjorde en justering där vi närmade oss rekommendationerna från alla tunga MR-organ i världen som har uttalat sig om detta, där man rekommenderar självbestämmande. Vi närmade oss detta, även om det inte är fullt självbestämmande.

Jag tycker inte att det är så bra när ledamöter i Sveriges riksdag beskriver en folkrörelse, som hbtq-rörelsen faktiskt är, som en sorts suspekt lobbyverksamhet som håller på med något slags undercoverpåverkansarbete.

Hbtqi-rörelsen har varit enormt tydlig med vad man tycker i frågan. När ledamoten själv använder förkortningen hbt-plus ingår ju transpersoner där. Menar ledamoten att hela hbtqi- eller hbt-plus-rörelsen har låtit sig luras av några konstiga krafter någonstans, att man inte ser sitt eget bästa, att det är något man inte vet, att man inte respekterar kvinnor, att man inte respekterar lesbiska kvinnor och så vidare?

Det finns ingen som driver något slags tes som går ut på, för att ta en annan vanföreställning som exempel, att lesbiska kvinnor inte skulle ha rätt att säga nej. Om jag inte vill ha sex med en transkvinna behöver jag naturligtvis inte det. Man får inte ha sex med personer som inte vill det.

Detta är det som ofta kommer upp: att det skulle hota lesbiska kvinnor. Det är en märklig vanföreställning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).