Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade någon konkret fråga.

Det är en rad företrädare inom professionen, bland annat barnläkare och specialistläkare, och inom psykiatrin som varnar för att man, när man tar det första steget och ändrar juridiskt kön, fullföljer processen.

Vi vet att väldigt många barn och unga är förvirrade i sin pubertet men att de hamnar rätt när de kommer ur puberteten. Många av dem har mått dåligt, som jag sa i mitt anförande. De har utsatts för mobbning eller övergrepp av något slag, som gör att de känner som de gör.

Det här är någonting som vi måste ta på allvar. Vi tycker att det är oansvarigt att sänka åldersgränsen när det gäller juridiskt kön när man riskerar att få in dem i fortsatt behandling. Åldersgränsen bör i stället höjas. Man säger ju att det är först när man är 25 år som hjärnan är mogen.

Det här är väldigt viktiga frågor. Barn och unga riskerar att hamna mellan stolarna, så att de inte får den vård och den hjälp de behöver. Upplever man att man har en annan könsidentitet har man någon form av könsdysfori. Man upplever sig då inte höra till det kön som man är född i. Och man vill, i det här fallet, då få en ändring av personnumret. Jag förstår inte hur det skulle göra att de här barnen och unga skulle må bättre. Jag tycker inte att vi ska släppa dem så lätt, utan vi behöver verkligen utreda. Ska man ändra juridiskt kön ska det föregås av en ordentlig utredning, och man ska få diagnosen könsdysfori. Det är för oss grundläggande i den här frågan.