Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 17, Prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Vi i Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar här särskilt bifall till reservation 12, som vi delar med Kristdemokraterna.

Herr talman! Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest pengar per invånare på sjukvård. Ändå har vi bland Europas längsta vårdköer, och vi har färre vårdplatser per capita än många jämförbara länder. Vi har en personalbrist som gör att vårdkapaciteten inte kan utnyttjas fullt ut.

Detta handlar inte om resursbrist utan om bristande prioriteringar, svag nationell styrning och ett splittrat system där 21 regioner drar åt lite olika håll. Den tidigare regeringen hade år efter år möjlighet att åtgärda problemen, men man valde att inte göra det. Problemen tilläts växa.

Herr talman! Sverigedemokraterna är i dag en del av ett samarbete som på allvar tar itu med utmaningarna i vården. Genom Tidöavtalet driver vi nu igenom nödvändiga reformer för att rätta till de allvarliga brister som fått växa i decennier trots att problemen varit kända. Det handlar om reformer som bland annat ska kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och jämlikheten i hälso- och sjukvården samt förbättra arbetsmiljö och kompetensförsörjning för anställda inom vården.

Vi har också initierat flera åtgärder för att bekämpa välfärdskriminaliteten, stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i välfärdssystemet och förhindra att offentliga medel missbrukas. Inte heller här har den tidigare regeringen tagit ansvar och visat handlingskraft. Det här är resultatet av en naiv och oansvarig politik som har fått pågå alltför länge.

För år 2025 satsas det 18,4 miljarder på vården, bland annat 7,5 miljarder till regionerna för att stärka vårdkapaciteten och korta köerna. Vi inrättar en ny nationell vårdförmedling, så att patienter ska få vård där kapaciteten finns. Vi avsätter 500 miljoner kronor till flera operationer inom höftled, grå starr och framfall. Vi upprättar en nationell plan för kompetensförsörjning med 25 konkreta förslag från Socialstyrelsen och vårdkompetensrådet.

Herr talman! Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna genomför som jag nyss nämnt en rad konkreta och avgörande satsningar inom hälso- och sjukvården, exempelvis när det gäller cancervården. Det är satsningar på en mer jämlik och effektiv cancervård med fokus på kortare väntetider, tidig upptäckt och tillgång till avancerad diagnostik.

Vi gör en förstärkt satsning på kvinnors hälsa och förlossningsvård inklusive eftervård och bemötande. En nationell förlossningsplan har tagits fram för att stärka förlossningsvården och minska regionala skillnader. En nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention har beslutats, med särskilt fokus på barn och unga. Detta är exempel på hur vi arbetar brett, målinriktat och ansvarsfullt – inte med tomma löften utan med konkreta reformer.

Herr talman! Trots de viktiga satsningar som görs ser vi fortfarande behov av ytterligare åtgärder som vi lyfter i detta betänkande. Vi i Sverigedemokraterna föreslår bland annat en nationell strategi för diabetesvård för att minska orättvisa skillnader mellan regionerna när det gäller behandling, hjälpmedel och uppföljning. Vi föreslår utökad screening för tidig upptäckt av typ-2-diabetes och att Sverige skyndsamt ska implementera EU:s screeningrekommendationer inom cancerstrategin.

Vi vill också att Socialstyrelsen på nytt ska utreda ett nationellt screeningprogram för prostatacancer och att det nationella vårdprogrammet för palliativ vård av barn ska genomföras i hela landet. I dag är programmet ännu inte fullt ut implementerat, vilket innebär att barn i livets slutskede får olika vård beroende på var i landet de bor. Det är oacceptabelt. Alla barn och deras familjer har rätt till samma stöd, trygghet och värdighet.

Herr talman! Det finns mycket viktigt i detta betänkande. Jag skulle kunna stå här ganska länge och rada upp alla förslag som jag och vi i Sverigedemokraterna tycker är bra och verkar för. Men jag ska gå in lite grann på den reservation som vi yrkar bifall till. Det är den reservation som gäller könstillhörighet.

Efter en lång debatt i kammaren i fjol klubbades en ny lagstiftning gällande könstillhörighet igenom. Den väntas träda i kraft den 1 juli i år. Enligt vår uppfattning bör riksdagens beslut i detta upphävas, utom när det gäller förslagen till ändring i fängelselagen och häkteslagen.

Jag vill vara tydlig med att jag hyser stor respekt för det allvar och lidande som könsdysfori kan innebära. Det handlar ofta om unga människor i en mycket sårbar situation som kämpar med psykisk ohälsa och söker trygghet och identitet. Men just därför måste vi agera med eftertanke. Den nya lagen riskerar att förvärra situationen, inte förbättra den.

Vi står inför en lagändring som i grunden förändrar synen på kön, identitet och samhällets ansvar gentemot barn och unga. Från och med den 1 juli i år ska en 16-åring kunna byta juridiskt kön utan diagnos, utan ordentlig medicinsk utredning och utan krav på mognad och förståelse. Detta sker i en tid när ungas psykiska ohälsa ökar och identitetsförvirring ofta hänger ihop med trauma, mobbning eller neuropsykiatrisk problematik.

Herr talman! I stället för att ge unga trygghet, förutsägbarhet och hjälp ger staten dem en juridisk identitet på glid. Det är en politisk eftergift till en ideologiskt driven rörelse som sätter känslor före fakta och symbolhandling före ansvar. Det här är inte bara en förändring av folkbokföringen, utan det är en förändring av grunderna för vår lagstiftning.

Den tidigare kopplingen mellan kropp, biologi och juridik monteras nu ned. Det juridiska könet blir ett slags självvalt identitetsuttryck som samhället tvingas anpassa sig efter.

Vi säger därför nej till att sänka åldersgränsen till 16 år. Vi säger nej till att juridiskt kön ska kunna ändras utan medicinsk diagnos och prövning. Vi säger nej till förenklad prövning av könsidentiteten, liksom till att avskaffa Socialstyrelsens tillståndsprövning vid kirurgiska ingrepp i könsorganen.

Herr talman! Vi och många med oss, inte minst kvinnorörelsen som under så lång tid kämpat för kvinnors rättigheter, är ganska glada över avgörandet från högsta domstolen i England som slog fast att begreppet ”kvinna” i lagtext syftar på biologiskt kön och inte på könsidentitet.

Herr talman! Allra sist vill jag lyfta vikten av förebyggande insatser. Ska vi klara framtidens vårdutmaning kan vi inte enbart behandla – vi måste förebygga. Sjukvården måste tidigt fånga upp risker, minska livsstilsrelaterad ohälsa och arbeta långsiktigt, inte bara akut. Det handlar om både ansvar och långsiktig hållbarhet.

Vi måste också se hela människan, inte bara en diagnos. Orsakerna till ohälsa måste tas på allvar. Vi ser hur många patienter med kronisk smärta, klimakteriebesvär eller autoimmuna tillstånd i dag upplever att vården saknar helhetssyn och tvingas söka sig till kostsamma privata behandlingar eftersom kunskap och möjligheter allt oftare saknas inom den offentligt finansierade vården.