Herr talman! Jag tror att svensken som går förbi här ute på Drottninggatan funderar över situationen i Sverige. Vi kan se en oro, sprängningar och skjutande, utanförskap och ett parallellsamhälle. Man kan konstatera att vi tidigare haft en modell i Sverige där ett väldigt stort antal personer har fått möjlighet att vara i vårt land. De regeringar som ledamoten Tony Haddou faktiskt har varit med och gett i alla fall ett halvt aktivt stöd till har inte lyckats integrera dessa.

Man kan konstatera att vi har tagit emot en för stor volym i förhållande till den integrationsmöjlighet vi har. Det är ju väldigt många som trots Tony Haddous goda intentioner inte har kommit in i det svenska samhället.

Som nämnts här kan en majoritet i Sveriges riksdag konstatera att vi för att lösa integrationen måste lägga oss på en migrationspolitisk nivå som motsvarar våra grannländers. Vi behöver också se vilka åtgärder vi kan göra för dem som trots många år i Sverige inte känner sig hemma och som inte är integrerade. De kanske ser att möjligheten att återvända kan ge ett alternativ för att få ett bra liv för dem själva och deras familj.

Vi kommer fortsatt att agera för att de som kommer hit naturligtvis ska dela den värdegrund som gäller för Sverige. De ska lära sig ett språk, och de ska ha möjlighet till ett arbete. Med de migrationspolitiska förändringar vi nu genomför är möjligheterna att åstadkomma detta betydligt större än de var under de åtta åren före vår regeringsperiod.