Herr talman! I utredningen har man tagit på sig både hängslen och livrem vad gäller volymproduktionstaken. I regeringens proposition har man dragit åt livremmen ytterligare ett snäpp, så att den verkligen sitter hårt runt midjan. Det är svårt att förstå sänkningen från utredningens förslag från 500 000 liter öl till 400 000 liter med tanke på att Finland, som ju redan har gårdsförsäljning, har satt gränsen vid 500 000 liter. Men jag tänker att det här är ett exempel på den restriktivitet och den ängslighet som har präglat regeringen när det gäller detta förslag.

Vi hörde nyss ledamoten prata om brännvinet som ställs fram till sillen i samband med påsk. Men vi minns allihop debatten förra våren när det förslag som Jakob Forssmed, vår socialminister, hade arbetat fram läckte ut. Man hade tänkt ta bort destillerade drycker helt och hållet från förslaget om gårdsförsäljning. Det fick två moderata riksdagsledamöter att läcka till Aftonbladet – för att få stopp på det förslaget. Det lyckades också. Centerpartiet erbjöd sig att göra upp direkt i socialutskottet – det blev rätt mycket intern kritik. Sedan kom det ett förslag i juni där även destillerade drycker var med.

Det finns en ängslighet som har präglat regeringen under hela det här beredningsarbetet. Jag har full respekt för EU-lagstiftningen. Men att en regering som ändå borde ha kvar en del liberala drag och en del företagsvänlighet gör det ännu mer restriktivt, ännu mer kontrollerat och ännu mer byråkratiskt förvånar mig.

Ledamoten kanske kan utveckla detta ytterligare något. Varför har det blivit denna väldigt stora restriktivitet och byråkratisering när det gäller det här förslaget?