Fru talman! Just nu står vinplantorna på rad på Flädie vingård och har precis fått gröna små knoppar. Och just nu när Arilds druvbuskar översköljs av en kall, salt vind från Kattegatt och Ulrik på Klackabackens bryggeri i Åhus smakar på påskölet – med toner av aprikos och skånsk kavring – för att avgöra om humlebeskan är lagom är Skåne som vackrast, fru talman.

I dag ger vi skånska och övriga Sveriges dryckesproducenter bättre möjlighet att utveckla sin passion och sina livsverk. I dag säger jag grattis till alla oss som värnar kulturarvet – som värnar landsbygd, turism, näringsliv och inte minst mat och dryckesutveckling. Mat och dryck utvecklas nämligen i samspel; det är därför en sval chianti smakar bäst till pizzan eller en fransk getost smakar allra bäst med ett glas kall sauvignon blanc från Loiredalen. Det är också därför vi skåningar tog en besk till ålagillet för att spjälka fettet.

Men som bekant har våra matvanor – och därmed våra dryckesvanor – ändrats. Både i Skåne och i resten av Sverige äter vi mindre fett och mindre salt mat. Vi dricker också mindre brännvin och färre stora starka till förmån för lokalt producerat vin och öl. Vi svenskar har lagt oss till med kontinentala vanor.

Lantbruk och gårdar i södra Sverige har sett affärsmöjligheter och har utvecklats till turistattraktioner. I Skåne kan du prova egentillverkad lammkorv med en pinot noir som skördats på Thora Vingård i Båstad. Du kan också stå på hotellrummets balkong och titta ut över meter efter meter av daggvåta druvbuskar strax före skörden på Lottenlunds vingård i Allerum. Redan i dag ligger vingårdarna och gårdsbutikerna så tätt att du kan cykla mellan dem. Det gör folk, både skåningar och turister från hela världen.

Att man då inte kan köpa med sig en flaska vin är faktiskt helt orimligt. Dagens förändring är ett steg på vägen till en fungerande dryckesindustri i Sverige, en levande landsbygd och många nya turister. Bestämmelserna om studiebesök och rundvandringar blev lite onödigt krångliga, men det var den kompromiss som måste göras för att det skulle bli någonting alls.

Oron för att reformen ska stjälpa monopolet är stor, och därför behövs utvärderingar längs vägen. Detta är som bekant en försöksverksamhet. Låt oss dock glädjas åt att Sverige nu är moget för att liberalisera sin alkoholpolitik och föra den i rätt riktning, även om det går i klen fart.

Ja, Sverige är moget. Ungdomar och unga vuxna dricker betydligt mindre i dag än vad de gjorde på 50-talet, när Systembolaget startade.

Sverige och Finland är de enda två länder i Europa som har ett alkoholmonopol, och just nu visar Finland vägen även i alkoholfrågan. I fjol fick finska livsmedelsbutiker börja sälja vin och öl med en alkoholhalt på upp till 8 procent. Vet ni vad? Den finska alkoholkonsumtionen sjönk, eftersom konsumenterna valde ett vin med lägre alkoholhalt i livsmedelsbutiken i stället för att springa över till monopolet Alko och handla. Detta är ett bevis för att det inte är procenten eller alkoholen i sig som är det viktiga. Det är i stället smakkombinationen mellan mat och dryck som lockar.

Dessutom kraxade olyckskorparna om att det endast skulle stå billigt blaskvin på hyllorna i butikerna, men så fel de hade. Flera internationella storproducenter har nu startat vinproduktion inom ramen för Finlands nya regelverk. Finnarnas förändrade syn på monopolet stärkte alltså den finska folkhälsan. Har Finland släppt lös den trojanska hästen, eller är det så att finnarna är kapabla att hantera det som resten av Europa är kapabelt att hantera?

Jag hoppas att också Sverige och vi i riksdagen ser nyktert på alkoholpolitiken och moderniserar förutsättningarna. Gårdsförsäljning är ett steg i rätt riktning, men mer behövs.

Vi liberaler är stolta men inte nöjda. Vi har landsmötesbeslut på att matkravet på krogarna ska bort och på att restauratörerna ska få krydda sitt eget brännvin. Vi har också landsmötesbeslut på att Sverige ska följa Alkos exempel och införa licensbutiker för vin och öl för folkhälsans skull.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.