Fru talman! Ledamoten Johan Hultberg inledde, och avslutade, sitt anförande med att säga: ”Äntligen!” Jag kan bara dela den entusiasm som ledamoten har för vad det här kan betyda för besöksnäringen, för dryckesföretagen inom livsmedelsindustrin och för landsbygdsutvecklingen i Sverige. Däremot kommer det inte att betyda att detaljhandelsmonopolet faller. Det här är på det viset ett tryggt förslag.

Enligt min, och Centerpartiets, åsikt är förslaget också något för tryggt och lite ängsligt. Vi delar uppfattningen att detta behöver handla om småskaliga företag, men vi ser att man hade kunnat låta det bli något större än det förslag som nu ligger är. Vi förstår behovet av ett kunskapshöjande arrangemang, för det är arrangemanget och inte köpet som står i centrum. Men vi kanske inte anser att det behövs 45 minuter till ett studiebesök. Vi förstår att det behövs en begränsning i inköpet, och vi delar den uppfattningen.

Vad vi däremot inte förstår är det här med information om alkoholens skadeverkningar. Det är ju en paragraf och ett förslag som inte fanns med i den statliga utredningen, utan det har Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna tänkt ut själva på sin egen kammare.

Nu står ledamoten och skyller på Folkhälsomyndigheten när de har tolkat det här förslaget och sagt att det innebär att man ska ha en föreläsning om alkoholens skadeverkningar och sedan dela ut en folder om detsamma – precis som om det var Folkhälsomyndigheten som hade petat in den här paragrafen i lagstiftningen. Men så är det ju inte. Det är ju regeringen.

Ulf Kristersson har pratat om att det här blir en reform som gör vår frihet lite större och som flyttar oss lite närmare Europa. Jag undrar om det var detta han såg framför sig när han pratade om att bli mer som Europa. Varför lyftes denna paragraf in?