Fru talman! På den svenska arbetsmarknaden har arbetslivskriminaliteten fått fäste. Oseriösa företag dumpar löner, utnyttjar människor och bryter systematiskt mot lagar och regler för att pressa ned kostnader och vinna konkurrensfördelar. Det är arbetare som betalar priset med usla villkor, osäkerhet och i vissa fall sina liv. Företag som följer lagar och kollektivavtal trängs ut. Och staten går miste om miljardbelopp i skatteintäkter. Den här utvecklingen är inte bara oacceptabel; den är också systemhotande.

Detta har dock inte uppstått i ett vakuum. Det är såklart en följd av politiska beslut. När alliansregeringen 2008 införde nya regler för arbetskraftsinvandring skapade man en marknad för exploatering. Reglerna för F-skatt luckrades upp. Fackens möjligheter att värna kollektivavtalsenliga villkor vid offentlig upphandling begränsades. Tillsammans lade dessa beslut grunden för den arbetslivskriminalitet vi ser i dag.

Vad gör då den nuvarande regeringen? Trots att den gärna talar om att bekämpa brott nämns arbetslivskriminalitet endast en gång i Tidöavtalet. Under de två år som den SD-stödda högerregeringen har suttit vid makten har få konkreta initiativ tagits. Det är ganska anmärkningsvärt och ett svek mot alla arbetstagare som varje dag går till jobbet med osäkra villkor och utan skydd.

Fru talman! Den förra regeringen tog flera viktiga steg. Den tillsatte en nationell delegation mot arbetslivskriminalitet, etablerade regionala center, stärkte myndighetssamverkan och lade fram en nationell strategi med 45 konkreta åtgärder. Vänsterpartiet stod givetvis bakom mycket av det arbetet. Men den här regeringen verkar ha dragit i handbromsen.

Vänsterpartiet menar inte bara att den nationella strategin ska återupptas och att man ska ta tag i alla de åtgärderna; den måste också utvecklas. Sekretessreglerna, som försvårar för myndigheternas informationsutbyte, måste såklart ändras. Och ett myndighetsgemensamt kansli bör inrättas, så att man kan stödja de regionala centren på ett bättre sätt. Vi vill också se en tipsfunktion för fackligt förtroendevalda. De är nämligen ofta de första som upptäcker oegentligheter på arbetsplatserna.

Fru talman! Det handlar inte bara om brott utan också om människors hälsa. Arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad är i kris. Slimmade organisationer, hårt styrda arbeten, höga prestationskrav och låg bemanning har blivit vardag. Stressrelaterad psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning, särskilt bland kvinnor i kontaktyrken. Samtidigt ser vi att alltför många arbetsplatser präglas av maktlöshet, brist på inflytande och ökande otrygghet.

Bakom detta ligger år av nedskärningar, marknadsanpassningar och en förskjutning av maktbalansen till arbetsgivarnas fördel. När effektivitet mäts i Excelark i stället för i välmående människor får vi just en arbetsmiljö där priset blir skador, sjukdomar och till och med dödsfall.

Under alliansregeringens tid, 2006–2014, försvagades det förebyggande arbetsmiljöarbetet och Arbetsmiljöverket kraftigt. Arbetslivsinstitutet lades ned, och utbildningsmedel till skyddsombud drogs in. Vänsterpartiet var med och rättade till en del av detta under mandatperioden 2014–2018 då vi återinförde bidrag till just regionala skyddsombud och inrättade en ny myndighet för arbetsmiljökunskap.

Men den sittande regeringen saknar helt ambitioner på arbetsmiljöområdet. Man ger inte Arbetsmiljöverket tillräckliga resurser, och man satsar mindre på arbetsmiljöarbete än våra nordiska grannar gör. Arbetstagarna betalar med sin hälsa.

Fru talman! Arbetsmiljön måste vara trygg – för alla. Men så ser det inte ut i dag. Hbtqi-personer utsätts i högre grad för diskriminering, mikroaggressioner och mobbning på jobbet. Transpersoner är särskilt utsatta. Ett heteronormativt klimat på arbetsplatsen tvingar människor att dölja vilka de är, vilket såklart påverkar både hälsa och arbetsinsats. Trots det har regeringen inte presenterat ett enda konkret förslag för att till exempel förbättra hbtqi-personers arbetsmiljö.

Rasismen genomsyrar också hela arbetsmarknaden. Afrosvenskar är överrepresenterade i lågstatusyrken och diskrimineras i rekryteringsprocesser. Studier visar att arbetssökande med utländskt klingande namn bedöms utifrån sin bakgrund, inte sina kvalifikationer. Rasismen är givetvis inte bara orättvis, utan den är också ineffektiv och slösar med kompetens. Också här är regeringens svar tystnad.

Fru talman! En viktig pusselbit i det förebyggande arbetet är skyddsombuden. De är arbetstagarnas ögon och öron på arbetsplatsen. Men antalet skyddsombud minskar, och många av dem vittnar om en tuff arbetsmiljö, trakasserier från arbetsgivare och brist på stöd och tid. Nu står många arbetsplatser helt utan skyddsombud.

Vi måste stärka skyddsombudens roll, inte försvaga den, som det finns regeringspartier som överväger att göra. Det är facken som ska utse skyddsombud. Det är grunden i den svenska modellen, som regeringen ofta säger att den står bakom. Vi välkomnar Arbetsmiljöverkets senaste rapport, som tydligt visar att det är bättre stöd, utbildning och respekt som behövs, inte att luckra upp vem som utser skyddsombud.

Fru talman! Vi ser också hur regionala skyddsombud stoppas från att göra sitt jobb. Otydliga regler och politiskt motstånd hindrar dem från att komma in på de arbetsplatser där de behövs som mest. Vänsterpartiet vill därför se en utökad tillträdesrätt. Skyddsombuden måste kunna verka även där det saknas medlemmar eller där det finns så kallade falska skyddskommittéer, det vill säga kommittéer som inrättats utan fackligt inflytande och som i praktiken fungerar på arbetsgivarens villkor.

Fru talman! Det är oacceptabelt att människor fortfarande dör på jobbet. Trots nollvisionen för dödsolyckor sker en arbetsrelaterad dödsolycka nästan varje vecka. Vänsterpartiet vill se kraftfulla åtgärder. Vi föreslår att en statlig kriskommission tillsätts för att ta ett helhetsgrepp. Vi vill införa ett utvidgat rådighetsansvar så att beställare också får ansvar för arbetsmiljön när flera aktörer är inblandade. Vi kräver en skärpning av lagen, hårdare sanktioner och prioritering av arbetsmiljöbrott inom rättsväsendet.

Här vill jag passa på att yrka bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! Svenska arbetstagare förtjänar trygga jobb, en sund arbetsmiljö och fungerande skydd. Vi får aldrig vänja oss vid att människor dör på jobbet. Vi får aldrig acceptera att människor blir sjuka av stress, att rasism styr vem som får jobb eller att transpersoner tystas i fikarummet. Arbetslivet ska inte vara en plats för rädsla, utan det ska vara en plats för trygghet, utveckling och värdighet.

Arbetslivskriminalitet, dödsolyckor och utbrända undersköterskor är inte naturlagar. Det är följden av politiska val, och det är fullt möjligt att vända utvecklingen. Det som krävs är politisk vilja. Regeringen har valt att vända ryggen åt arbetarna. Vänsterpartiet väljer att stå kvar.

(Applåder)