Protokoll 2024/25:103 Onsdagen den 23 april

ärendedebatt / Personalfrågor
Anf. 206 Alexandra Anstrell (M)

Herr talman! Säkerhetsläget i vår omvärld är det allvarligaste sedan andra världskriget. I detta nya säkerhetspolitiska landskap måste Sverige vara redo – inte i morgon utan i dag. Det är vår skyldighet att bygga ett starkt, modernt och motståndskraftigt försvar för ett tryggare och säkrare Stockholm och Sverige.

Försvarsutskottets betänkande 2024/25:FöU6, som vi nu debatterar, innehåller väldigt många viktiga frågor. Många sätter fingret på flera avgörande delar av vårt totalförsvar. Men det händer också väldigt många saker på området.

För att vi inte ska stå här hela natten tänker jag uppehålla mig vid tre frågor: frivilligheten, jämställdhet och personlig materiel. För det första gäller det frivilligheten. Det är ryggraden i vår beredskap.

Herr talman! I Sverige har vi något unikt, en stark tradition av frivilligt försvarsengagemang. Det är Hemvärnet och frivilliga försvarsorganisationer som Lottakåren, Bilkåren och många fler. De representerar en kraft som inget annat land kan ta för givet.

Det är människor som ställer upp på sin fritid, som övar, utbildar och står redo att försvara vårt land om det värsta skulle hända. Moderaterna har länge värnat det engagemanget. Vi vill göra mer genom att säkerställa långsiktig finansiering, förbättrad samordning och större möjligheter till utveckling. Frivilligheten ska inte ses som ett komplement. Den är ett fundament.

För det andra gäller det jämställdhet, just för ett starkare försvar. I Moderaternas politik är kompetens alltid viktigare än kvotering. Men det betyder inte att vi blundar för problemen.

Herr talman! Om kvinnor lämnar Försvarsmakten för att de möts av en kultur som inte är inkluderande, eller för att det inte finns materiel, är det inte bara ett arbetsmiljöproblem utan ett förmågeproblem.

Ska Sverige ha ett starkt försvar måste vi ta till vara hela befolkningens potential. Det är därför helt avgörande att jämställdhetsarbetet inte fastnar i fina dokument utan märks i varje pluton, i varje övning och i varje insats. Ledarskapet inom Försvarsmakten måste ta sitt ansvar, överallt och alltid.

Här måste också alla våra kommuner ta sitt ansvar för barnomsorg för våra krigsplacerade soldater och sjömän. De måste med säkerhet och med trygghet kunna veta att deras barn får omsorg när de försvarar Sverige.

För det tredje gäller det personlig materiel. Professionella soldater och sjömän kräver professionella verktyg. Att vi fortfarande inte kan ha trosor och behåar som passar våra kvinnor i Försvarsmakten år 2025 är för mig helt obegripligt. Det är utöver min förmåga att förstå, och det är helt oacceptabelt.

Därför känns det bra att regeringen nu följer upp detta med kontinuerliga rapporter från Försvarsmakten, för det måste vi komma till rätta med. Det är saker på väg ut. Men det har vi också hört under lång tid.

Nu tror jag verkligen att det är saker på väg ut, för jag ska få se en hel del saker. Inte minst kroppsskydden har kommit ut. Det såg vi inte minst vid övningen Birger Jarl som var här i närheten för några veckor sedan.

Herr talman! Här behöver vi vara tydliga. Den som riskerar sitt liv för Sverige ska ha den bästa möjliga utrustningen, punkt. Det är ovärdigt ett modernt försvar att soldater tvingas använda materiel som inte passar, som inte håller måttet eller som är anpassat efter en standard som inte speglar dagens verklighet.

Det här handlar inte bara om bekvämlighet. Det handlar om liv och död. Om vi kräver professionalism av våra soldater, då ska vi också ge dem professionella verktyg.

Herr talman! Det är Moderaternas övertygelse att ett starkt försvar bygger på tre saker: plikt, professionalism och principfasthet. Vi tror på människan framför systemet. Vi tror på att vara förberedd i stället för att vara oförberedd och på ett försvar där både frivilliga och anställda har rätt stöd, rätt utrustning och rätt att bli bemötta med respekt.

Vi står bakom försvarsutskottets betänkande, och vi står bakom ett starkt Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).