Herr talman! Ett försvar kan inte byggas utan människor – människor som engagerar sig för och i försvaret, människor som arbetar som soldater, sjömän, gruppbefäl och officerare. I den historiska upprustning som nu sker med anledning av det allvarliga säkerhetspolitiska läget behöver fler vilja arbeta för Försvarsmakten.

Miljöpartiet vill att rekrytering till försvaret så långt som möjligt ska baseras på frivillighet. Samtidigt vet vi att värnplikten behövs. Den är ett starkt och nödvändigt instrument för att få rätt människor att jobba för försvaret. Men ska vi få så bra och motiverade rekryter som möjligt behöver såväl grundutbildning som arbetsförhållanden för anställda inom Försvarsmakten vara attraktiva. Just nu utökas värnplikten, och fler kommer att både mönstra och få genomföra militär grundutbildning. Samtidigt är det bara lite mindre än en tiondel av en årskull som kommer att genomgå grundutbildning med värnplikt.

För att få fler att vilja stanna inom Försvarsmakten, antingen som anställda gruppbefäl, soldater eller sjömän eller som officerare, behöver villkor och arbetsmiljö vara bra. Lönenivåerna sätts visserligen av arbetsmarknadens parter, men det finns ett stort utrymme för förbättring för att säkerställa att Försvarsmakten är en attraktiv arbetsplats för fler. Det handlar bland annat om att säkerställa goda villkor och hög säkerhet i arbetet och ge möjlighet till kompetensutveckling i tjänsten.

Totalförsvarspliktigas dagersättning skulle behöva indexregleras, som föregående talare var inne på, för att följa samhällets prisutveckling på samma sätt som exempelvis bidrag från Centrala studiestödsnämnden. Regelverket för dagersättningen och rätten till bostadsbidrag skulle behöva moderniseras; med förutsättningar som är mer likvärdiga andra studenters kan fler studerande inom totalförsvaret arbeta extra under sommaren. Det skulle vara av betydelse för Försvarsmaktens möjligheter att rekrytera även personer som är lite äldre eller har familj.

Herr talman! I ett modernt samhälle är försvaret allas angelägenhet. Såväl kvinnor som män kan och bör delta i vårt försvar. När Miljöpartiet var med och återaktiverade värnplikten 2017 blev den könsneutral. Nu behöver såväl kvinnor som män mönstra och vara en del av underlaget för rekrytering. Trots detta ligger andelen kvinnor bland dem som gör värnplikt på runt 20 procent, och bara 10 procent av officerarna är kvinnor.

Försvarsmakten måste arbeta mer intensivt med jämställdhet och inkludering och för att öka antalet kvinnor på alla nivåer inom Försvarsmakten. Vi anser att det långsiktiga målet för andelen kvinnliga värnpliktiga borde sättas till minst 40 procent år 2030 och att arbetet med aktiva åtgärder för att nå dit måste utvecklas och intensifieras. Det måste vara möjligt att kombinera en karriär inom Försvarsmakten med familjeliv. Det gäller såväl för män som för kvinnor. Ersättningar och villkor måste ligga på sådana nivåer och vara utformade på ett sådant sätt att familjelivet går ihop. Det gäller även vid utlandstjänstgöring. Vi kan inte ha system som i princip förutsätter att en partner ska vara hemmafru eller hemmaman.

Det är också viktigt att säkra goda arbetsvillkor och jämställda och jämlika förutsättningar. Att Försvarsmakten haft utmaningar med jämställdhet och traditionella maskulina roller är ingen hemlighet. Först 2023 infördes kroppsskydd anpassade för kvinnor, och det har funnits problem med att tillhandahålla personlig utrustning som fungerar, till exempel underkläder.

Utrustning och kroppsskydd måste vara anpassade så att de inte hämmar kvinnors rörelser eller leder till skador, vilket kan vara förödande såväl vid övning som i skarpt läge. Även om ett arbete för att säkerställa tillgång till utrustning och uniformer pågår får vi fortsatt rapporter om brister som är oacceptabla.

Herr talman! Det är viktigt att policyer och handlingsplaner efterlevs i alla delar av organisationen inom Försvarsmakten och att försvarsmaktsledningen regelbundet följer upp och utvärderar förbandens jämställdhets och likabehandlingsarbete. Enligt Försvarsmaktens egna undersökningar upplever kvinnliga soldater och värnpliktiga mer ovälkomna beteenden såsom kränkande särbehandling, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier än andra. Krafttag behövs för att säkerställa att det militära försvaret utgör en välkomnande och trygg arbetsplats för alla och att nolltoleransen mot trakasserier och diskriminering verkligen efterlevs.

Herr talman! Att tjänstgöra i försvaret är inget vanligt jobb. Det kan innebära stora utmaningar och påfrestningar, inte minst för den som tjänstgjort i skarpt läge utomlands. Det är viktigt att de som tidigare arbetat i Försvarsmakten ska kunna känna sig trygga i att få stöd efter avslutat uppdrag. Det psykosociala stödet för veteraner och deras familjer behöver stärkas.

Vi har också ett stort ansvar för lokalanställd utländsk personal. Under perioden 2001–2021 närvarade svenska trupper i Afghanistan. För att kunna genomföra sitt uppdrag var dessa trupper beroende av lokalanställd personal för tolkning och andra arbetsuppgifter. Personer som arbetat för utländska styrkor i Afghanistan förföljs nu av talibanerna.

Sverige har i två omgångar vidarebosatt medarbetare i de svenska styrkorna och gett dem möjlighet att få skydd i Sverige. Cirka 50 personer som uppfyller samtliga krav för att kunna vidarebosättas blev dock tyvärr inte vidarebosatta under det tidsfönster som fanns 2021. De är fortfarande kvar i Afghanistan och svävar i stor fara.

Miljöpartiet vill understryka att Sverige har ett särskilt ansvar för människor som nu riskerar sina liv till följd av att ha arbetat nära svensk militär i Afghanistan. I förlängningen skulle det kunna leda till att färre är benägna att ta anställning för just Sverige jämfört med andra länder som faktiskt tagit det här ansvaret fullt ut. Därför vill vi att regeringen tar fram en ordning som säkerställer skydd för utländsk personal som bistår svenska styrkor i utlandet.

Herr talman! Även inom det civila försvaret och krisberedskapen är personalen avgörande för vår förmåga som land såväl att hantera allvarliga händelser i fredstid som att i allra värsta fall stå emot ett väpnat angrepp.

Räddningstjänsten är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, bränder och översvämningar. Räddningstjänsten behöver förstärkas, och förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten behöver förbättras för att en likvärdig och god krisberedskap ska finnas i hela landet. Räddningstjänsten är också central i totalförsvaret, varför en fungerande räddningstjänst stärker alla delar av vårt totalförsvar. Även om räddningstjänsten i första hand är kommunernas ansvar är ideella organisationer viktiga samarbetspartner. Därför vill Miljöpartiet förstärka räddningstjänsten och förbättra förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet, även på deltid.

Herr talman! Även de frivilliga försvarsorganisationerna är viktiga för samhällets beredskap. För att kompetens och resurser inom de här organisationerna ska kunna nyttjas fullt ut vid höjd beredskap anser vi att rollerna behöver tydliggöras i relationen mellan olika aktörer. Även här menar vi att åtgärder behöver vidtas för att förbättra civilas förutsättningar att delta i utbildning och träningsverksamhet inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag passa på att tacka alla er som på olika sätt bidrar till vårt försvar, oavsett om ni under många år varit anställda inom Försvarsmakten, om ni är anhöriga till någon som tjänstgör, om ni deltar i hemvärnet eller i frivilliga försvarsorganisationer eller om ni nyss deltog i mönstringen och gjorde ert bästa men inte fick chansen att göra värnplikten. Insatser i försvaret kan ske på olika sätt, och vilja och förmåga att bidra till försvaret kan också omhändertas på olika sätt.

Jag vill till sist säga att även om vi i Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer vill jag yrka bifall till reservation 19.