Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden.

Som många före mig har nämnt befinner sig Sverige i en tid av historisk förändring. Den svenska försvarsmakten genomgår nu den största omläggningen sedan kalla krigets dagar, och det sker av en mycket tydlig anledning. Vi lever i en ny tid, med en ny världsordning och ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge.

Kriget i Ukraina visar att krig i Europa inte längre tillhör vårt historiska arv utan sker här och nu, i vårt eget närområde. Det är cirka hundra mil från vår landsgräns till den ukrainska landsgränsen. Samtidigt visar maktskiftet i USA att demokratin och de värderingar som den vilar på inte kan tas för given.

Därför bygger vi nu upp ett starkt försvar här hemma. Vi fördjupar samarbetet med våra allierade inom Nato, och vi förstärker EU-samarbetet.

Herr talman! Många viktiga frågor har redan belysts kring det betänkande som vi debatterar här i kväll och som rör personalfrågor inom totalförsvaret. Jag tänkte lyfta en fråga med en lite annorlunda utgångspunkt som inte har belysts än. Det handlar om något som är helt avgörande för ett starkt försvar, nämligen försvarsvilja.

Det finns ingen stark försvarsmakt utan en stark försvarsvilja. Att vilja försvara sitt land måste vara lika självklart för alla oavsett var man är född, vad man heter eller var i Sverige man bor. Men så är det inte i dag.

Under det senaste året har jag som regeringens nationella samordnare för arbetet mot utanförskap rest runt i de mest utsatta kommunerna – de med mest utanförskap – i landet. Jag har besökt många verksamheter, diskuterat med många viktiga yrkesgrupper och sammanställt en lägesbild av utanförskapet. Jag konstaterar att problemen i en del av de områden som vi behöver hantera och där det finns utanförskap inte bara kan betecknas som integrationsproblem.

Min slutsats är tydlig: Kampen mot utanförskapet måste också ses som en nationell säkerhetsfråga. Vår förmåga att organisera samhället och stärka vår beredskap i kris hänger starkt samman med hur väl vi lyckas i kampen mot utanförskapet. För vad händer i ett land där alla inte känner att de hör till samma ”vi”? Försvarsvilja kräver tillhörighet och att människor känner att det här är deras land.

Så länge utanförskapet tillåts växa genom skolmisslyckanden, arbetslöshet, otrygghet och brottslighet kommer försvarsviljan att minska i vissa delar av vårt samhälle. Och när det sker, herr talman, urholkas vår förmåga att stå enade i svåra tider. De som vinner på detta är våra fiender, och de finns både inom vårt lands gränser och utanför vårt lands gränser.

En sak ska vi ha klart för oss: Våra fiender letar ständigt efter sprickor i samhället, och just nu finns ett antal sprickor där bristande tillit och social misstro är utbredd i våra utanförskapsområden. Dessa sprickor går dock att täppa till om vi gör rätt saker – om vi prioriterar sammanhållning som en del av Sveriges totalförsvar. Det är precis det den här regeringen gör. Vi ser problemen, och vi aviserar tydliga och konkreta förslag på lösningar.

Herr talman! Nu kanske någon undrar varför jag lyfter just de här frågorna med tanke på att betänkandet handlar om personalfrågor inom totalförsvaret. Jag gör det för att jag bryr mig. För mig handlar det inte om att peka ut grupper, men att vända utvecklingen kräver en ärlig debatt om problemen, liksom en tydlig debatt om de konkreta förslagen för att lösa problemen.

Det är många som bär ansvar för utvecklingen, inte minst de politiker som i decennier har blundat för utanförskapets konsekvenser och inte velat se vad det gör med vårt land när delar av befolkningen varken känner tillhörighet eller får rätt förutsättningar att lyckas i samhället eller när barn saknar framtidstro.

Herr talman! Förra året fattade riksdagen ett historiskt beslut om den försvarspolitiska inriktningen från 2025 till 2030. Det var ett efterlängtat beslut med en tydlig färdplan för hur totalförsvaret ska stärkas. Personalförsörjningen lyfts fram som en avgörande faktor. Att fler utbildas och att fler väljer att satsa långsiktigt på en framtid inom Försvarsmakten är helt avgörande för vår försvarsförmåga. Några av de frågor som har tagits upp i dagens debatt är mycket viktiga för att så ska ske. Det handlar om att förbättra villkoren, om möjligheten att göra karriär och om att få jobba mycket längre inom Försvarsmakten. Därför ser jag med tillförsikt på den utredning som regeringen har tillsatt för att adressera dessa viktiga frågor.

Vi får dock inte glömma det mest grundläggande, nämligen viljan att försvara Sverige och viljan att sluta upp. Vi kan inte prata om ett starkt försvar samtidigt som vi har parallella samhällen. Vad vi behöver är ett starkt Sverige där alla, oavsett var man bor eller var man ursprungligen kommer ifrån, känner att man är en del av en helhet och att man är beredd att tillsammans – sida vid sida – försvara vårt land, våra värderingar och vår demokrati. Vi behöver ett försvar där fler vill och kan vara med och där människor med olika erfarenheter, bakgrunder, kön och kompetenser känner sig välkomna, viktiga och behövda. Låt mig understryka ordet kompetenser – förväxla inte detta med någon form av wokeinlägg.

Att vara en del av det svenska försvaret måste bli en självklar möjlighet och ett självklart val för fler människor i vårt land, för det är just detta – alla människor som tillsammans bär upp vårt försvar – som allt till sist hänger på.

Herr talman! Trygghet, tillit och gemenskap är grunden för vår försvarsvilja. Det är det som håller oss samman i fred. Det är det som är avgörande för hur vi håller ihop i krig. Detta är grunden för det vi debatterar i kväll. Försvarsförmåga handlar inte bara om teknik, materiel eller antalet förband. Det handlar, som min kollega Gustaf Göthberg nämnde, i grunden om människor och deras vilja att försvara vårt land, vår demokrati och vår frihet.

Låt mig avslutningsvis nämna någonting om veteranpolitiken. Det är viktigt att i detta sammanhang lyfta fram alla de män och kvinnor som varit beredda att mista sina egna liv för att försvara vår frihet och vårt lands trygghet och säkerhet. De förtjänar inte bara fint formulerade ord utan också vår respekt och aktning. De förtjänar dessutom att vi agerar tydligt med veteranpolitiken så att de aldrig känner sig bortglömda och så att de känner att de är en given del av vårt totalförsvar och kan fortsätta att på olika sätt bidra med de kompetenser och erfarenheter de har skaffat sig under alla år när de har gjort sin plikt för Sverige inom det svenska försvaret.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).