Herr talman! Vi debatterar i kväll betänkandet FöU6 Personalfrågor. Betänkandet behandlar 62 yrkanden från allmänna motionstiden på en rad olika områden. Det handlar om personal- och kompetensförsörjning inom totalförsvaret och räddningstjänsten, könsfördelning och jämställdhet, civilplikt, veteraner och frivilliga försvarsorganisationer.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation numro 8.

Jag kommer i mitt anförande här att koncentrera mig på några områden där vi har säryrkanden i betänkandet.

Först en liten resumé. I och med Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina har alla länder i Europa och inom Nato kraftigt ökat sin uppbyggnad av försvaret i respektive land samt i allianser med andra.

Precis som Gustaf Göthberg sa i sitt anförande har det rått bred samsyn i Sveriges riksdag om detta. Det gör det fortfarande och, hoppas jag, även under lång tid framöver. Jag kan instämma i att Sverige som nation mår väl av att vi har bred samsyn i de här frågorna. Men vi har också en del åsiktsskillnader mellan våra partier och lite grann om hur det ser ut.

Det var inte länge sedan vi fattade ett beslut i den här kammaren – det var strax före jul 2024 – om kommande period när det gäller försvarssatsningar, där vi kommer att öka ambitionen kraftigt. Redan i dag håller vi på och bereder en ny process när det gäller ett ytterligare beslut kopplat till förstärkning av försvarsdelarna.

När det gäller våra säryrkanden i reservationerna ser vi från det socialdemokratiska partiet i Sveriges riksdag att Försvarsmakten måste växa med fler värnpliktiga. Vår tydliga målsättning är att minst 10 000 värnpliktiga per år ska påbörja grundutbildningen. I dag ligger vi ganska lågt – i dagsläget har vi 8 000 utbildningsplatser. Vi siktar på 10 000 i första skedet och därefter på att öka volymerna upp till 12 000 utbildade per år fram till 2032 och upp till 20 000 värnpliktiga per år på längre sikt. Det innebär att den samlade krigsorganisationens personal måste öka till 115 000 till år 2030.

Personalförsörjningen kommer att vara helt avgörande för att lyckas med det här. Den viktigaste resursen i Försvarsmakten är personalen, och folkförankringen är avgörande för Sveriges motståndskraft. Myndighetens förmåga att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla kompetent personal är avgörande för förmågan att växa i enlighet med försvarsbeslutet och riksdagens intentioner.

Vi föreslår att man ska skapa goda förutsättningar att ge de anställda goda villkor för att Försvarsmakten ska kunna rekrytera officerare, soldater och sjömän. Det handlar om villkor både lönemässigt och anställningsmässigt.

Vi föreslår också att officersutbildningen ska ses över och anpassas för att kunna möta den nya tidens krav och att kadetters förmåner och lönevillkor ska ses över.

De frivilliga försvarsorganisationerna gör ett väldigt viktigt arbete i vårt totalförsvar. Stödet som hittills getts till frivilligorganisationerna har inte varit tillräckligt. Därför är det glädjande att man nu kommer att se över stödet och höja det. Det handlar återigen om folkförankringen, som jag nämnde tidigare i mitt anförande. Ska vi lyckas ha en stark organisation måste det finnas ett starkt folkligt stöd för detta.

Veteranpolitiken är ett annat område där vi har jobbat gemensamt och fortfarande gör det. Det är viktigt att vi aldrig glömmer de insatser som våra veteraner har gjort ute i världen för Sveriges bästa. Man bör utreda hur ett långsiktigt stöd för våra veteranorganisationer och veteranföreningar ska utformas för att kunna hanteras över tid så att det inte blir en dagslända.

Jämställdhet och inkludering är ett annat viktigt område som vi pekar på. Ska vi klara den här starka folkförankringen måste vi öka antalet kvinnor i försvaret på alla nivåer inom organisationen. Det finns mer att göra för att stimulera till det. Det har blivit en stigande trend när det gäller antalet sökande, men vi måste komma ännu bättre till.

Därför föreslår vi att man sätter ett långsiktigt mål för andelen kvinnliga värnpliktiga på minst 40 procent till år 2030 och att man ger Försvarsmakten i uppdrag att arbeta med konkreta förutsättningar för att det ska kunna verkställas.

Det handlar om villkor. Det handlar om förutsättningar. Det handlar om livspussel och många andra delar men också om så enkla saker som att man har utrustning som är anpassad för kvinnliga soldater i strid. Många av de här frågorna är väldigt viktiga i framtidsdiskussionerna för att vi ska kunna bibehålla vårt försvar och stärka det ännu mer.

Vi har också ett område som vi inte pratar så mycket om. Det handlar om räddningstjänsten, som också ingår i försvarsutskottets ansvarsområden.

Vi ser att räddningstjänsten är en organisation som behöver utvecklas. Det handlar mycket om rekrytering av deltidsbrandmän, som på sikt också ska kunna kompetensförsörja räddningstjänsterna i kommunerna. Det är ett område som kan kännas lite eftersatt och som vi kanske behöver ägna mer tid åt, vilket vi gärna pekar på i vårt arbete.

Jag skulle vilja peka på några framåtsyftande och lite mer långsiktiga delar. Ska vi lyckas med alla de delarna handlar det också om finansieringen av det svenska försvaret.

Från Socialdemokraternas sida har vi föreslagit att man ska införa en beredskapsskatt och att de med de högsta inkomsterna ska betala en större andel till försvarets uppbyggnad. Vad sker annars? Jo, annars befarar vi att underhållet blir eftersatt till vår offentliga sektor och vår gemensamma välfärd och på annat sätt. Det är något som vi gärna skickar med i de kommande försvarssamtalen – att man också ska lyfta upp frågan om långsiktig finansiering.

Vi vill gå mot ett långsiktigt mål att utbilda 20 000 värnpliktiga per år. Vi vill stärka och utveckla försvarsmaktens frivilliga organisationer och den folkliga förankringen, som är nog så viktig för att det här ska kunna genomföras på ett bra sätt, men också försvarsindustrins förmåga. Nu behandlar inte betänkandet försvarsindustrin, men den är en viktig del även i detta. Personligen ser jag fram emot att ta del av och möjligtvis debattera den försvarsindustristrategi som regeringen kommer att presentera i närtid.

Den civila beredskapen är också otroligt viktig liksom grundläggande samhällsfunktioner i kris och krigstid, kritiska produkter och livsmedel, beredskapssjukhus, breddad civilplikt med mera. Det finns mycket mer att debattera om, herr talman, men jag tänker stanna där för att inte dra ut på tiden alltför mycket.

Jag avslutar med att återigen yrka bifall till reservation nummer 8.

(Applåder)

I detta anförande instämde Hanna Westerén (S).