Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande.

När vi i dag debatterar personalfrågorna inom totalförsvaret gör vi det mot en mycket dyster och mörk bakgrund. Säkerhetsläget i vår omvärld har som bekant förändrats i grunden. Därför krävs det att vi har ett starkt, välfungerande och uthålligt försvar. Det kräver i sin tur också något mer.

Det kräver människor som är beredda att kliva fram när det blåser som hårdast. Det handlar om alla anställda i vår försvarsmakt och i vårt totalförsvar. Det handlar om reservofficerare och civilanställda, om veteraner, frivilliga och totalförsvarspliktiga – de som tillsammans utgör ryggraden i vår säkerhet. Därför, herr talman, är det helt avgörande att vi ger dessa människor rätt förutsättningar att lyckas. Därför är jag stolt över den politik som regeringen för.

Regeringen har stärkt personalförsörjningen. Ersättningarna är bättre. Vi har förbättrat möjligheten att kombinera tjänstgöring med civilt yrkesliv. Vi ser till att villkoren för både officerare, gruppbefäl, soldater och sjömän är hållbara över tid – inte bara för Försvarsmaktens egna behov utan för individens trygghet och motivation.

Vi vet att försvaret av Sverige inte byggs bara i kaserner eller på övningsfält, utan det byggs också i tryggheten i att veta att du har en framtid efter din tjänstgöring och att du som veteran inte glöms bort utan erkänns, stöttas och ges möjlighet att växa vidare som människa när värvet är fullgjort.

För oss är det självklart att den som har tjänstgjort för Sverige, ofta under mycket tuffa förhållanden, inte ska mötas av tystnad efteråt utan av respekt, erkännande och konkret stöd. Att vara veteran i Sverige ska inte vara en ensam erfarenhet utan en hedersbetygelse som samhället bär tillsammans med veteranen.

Djupt imponerande är också de civilsamhällesorganisationer som jobbar med att stötta veteraner under och efter tjänstgöring. Jag vill särskilt nämna Invidzonen, som gör ett viktigt arbete med att stödja anhöriga och familjer till utsända.

Herr talman! Vi får inte glömma kraften i det frivilliga engagemanget i totalförsvaret. Vi har en lång och fin tradition av starka försvarsorganisationer på frivillig basis, allt från hemvärnet till lottakåren. Det handlar om hemvärnssoldater som rycker ut när stormen slår till. Det handlar om ungdomsledare i våra frivilliga försvarsorganisationer som tänder försvarsviljan hos nästa generation. Det handlar om frivilliga sjukvårdare som står redo i krisen, dygnets alla timmar. Det är de som bär vår beredskap och utgör grunden och ryggraden i totalförsvaret och försvaret av Sverige.

Jag själv träffade för några veckor sedan de djupt engagerade göteborgare som verkar i Frivilliga Automobilkåren i min hemstad. De förkroppsligar något som är fint och djupt rotat i den svenska samhällsmodellen: att frihet innebär ansvar och att trygghet inte kommer uppifrån utan byggs nedifrån, tillsammans.

Herr talman! Det är därför glädjande att vi nu stärker stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna. Det är en investering i försvarsvilja och beredskap och möjliggör demokratisk förankring. Gemensam säkerhet är inte någon abstrakt idé utan något som byggs mycket konkret varje dag av soldater, officerare, veteraner, frivilliga, anhöriga och civila samhällsbärare.

I budgetpropositionen för 2025 ökas anslaget till frivilliga försvarsorganisationer radikalt, och 2027 kommer stödet att uppgå till över 50 miljoner kronor. Det är anslag som gör skillnad.

Herr talman! Det har inte undgått någon, heller inte här i kammaren denna snart sena aprilkväll, att det pågår en historisk uppbyggnad av det svenska försvaret. Den sker i djup samhörighet mellan riksdagens partier, vilket är en styrka att ta fasta på. Sverige rustar. Vi förbereder oss för det värsta genom att arbeta för det bästa.

Vi satsar som bekant mycket. Det är nya vapensystem och ubåtar. Allt detta är bra, viktigt och nödvändigt, men försvaret av, och i, Sverige börjar alltid med den enskilde. Det börjar med dig, och det börjar med mig. Det börjar med viljan att försvara Sverige.

En soldat i Sverige måste öva för att vara redo för strid. Då behövs vapensystem och fordon byggda av den försvarsindustri som vårt land är så stolt över. Det behövs personlig materiel, regnställ och kängor, som tyvärr – det har vi alltför ofta kunnat läsa om – inte har funnits på plats när de har behövts som mest. Sedan ska soldaterna och de civilanställda i Försvarsmakten rekryteras eller kanske pliktas in och utbildas av befäl som måste ha löner de kan leva på och karriärmöjligheter framåt. Och de måste alla få bättre betalt.

Låt mig därför lämna ett tydligt besked i denna fråga: Moderaterna kommer i regeringens budgetförhandlingar efter sommaren att föreslå en höjning av dagersättningen till Sveriges värnpliktiga. Den har inte räknats upp sedan 2017 och ligger på 146 kronor per tjänstgöringsdag. Vi moderater vill se en höjning med närmare 30 procent, och för detta hoppas vi på bred uppslutning i denna kammare.

Utöver detta behöver Försvarsmakten röja undan hinder och administrativt krafs som ibland står i vägen för möjligheten för soldater och officerare att lösa sin uppgift. Därmed kan en mer betydelsefull och meningsfull tjänstgöringstid skapas. Vi delar den frustration som finns ute på våra krigsförband, där administrativa hinder ibland står i vägen.

Herr talman! I Sverige har garnisonsorterna blivit fler i takt med att fler unga tjejer och killar rycker in för att göra sin plikt för vår demokrati. Det sker just nu historiska förstärkningar av våra arméstridskrafter men även till sjöss och i luften, och ytterligare ett par tusen unga killar och tjejer väntar på att efter sommaren göra sin plikt för vårt land. De kommer att tas emot med öppna armar i växande garnisonsorter som Sollefteå och Karlskrona, på Gotland och inte minst i min hemstad Göteborg, på Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, som vi göteborgare är så stolta över.

Men försvaret av Sverige växer inte bara i Sverige. Försvarsutskottet besökte för två och en halv månad sedan USA och Joint Force Command Norfolk i Virginia. På plats mötte vi svensk utsänd personal som just hade givit sig i kast med att bidra till Natos gemensamma säkerhet. Det blev där uppenbart att vi faktiskt står inför rätt betydande utmaningar kopplat till utsänd personal.

Under en flerårsperiod framöver kommer ett par hundra officerare att sändas ut, ofta med familj och barn. Denna process kommer att göra Försvarsmakten bättre och öka vår säkerhet, men det måste ske med goda villkor för den enskilde. Det finns en hel del kvar att göra. Jag är övertygad om att regeringen och Försvarsmakten kommer att hålla sitt löfte att återkomma i dessa frågor, som är angelägna och som följs aktivt av utskottets samtliga ledamöter. Det i sig är också en styrka.

Avslutningsvis, herr talman, talas det ibland om försvarspolitik som om det bara handlade om enorma vapensystem. Det är stora miljardupphandlingar och tiotusentals människor som ska rustas i krigsorganisationer bortom 2030, enligt långtidsplanerna. Det här är kanske inte det vanligaste att höra från en moderat försvarspolitiker, men det är inte kronor och ören som är det väsentliga i detta utan tilliten i samhället – tilliten mellan staten och medborgaren, mellan soldaterna på förbandet och mellan ledningen och personalen.

Det handlar om tilliten, försvarsviljan och insikten att det finns värden i detta land som är värda att försvara och att man är beredd att göra det trots att lönen och ersättningen inte alltid är god och trots att det sker i obehagliga miljöer och på besvärliga tider. Tilliten och försvarsviljan är ryggraden. Detta har inte minst erfarenheterna från krigets Ukraina lärt oss.

Vi är många som förstår att försvarsinvesteringar inte bara handlar om en kostnad utan om en investering i gemensam säkerhet. Försvaret av Sverige, herr talman, är inte en strikt partipolitisk angelägenhet. Jag vill rikta mig till mina kollegor i försvarsutskottet och verkligen tacka för det goda samarbetsklimat som vi har i den här för nationen så viktiga frågan: försvaret av vår gemensamma demokrati. Den är inte en partipolitisk angelägenhet utan en nationell uppgift som måste utföras med ett ledarskap som är konsekvent, resultatinriktat och verklighetsförankrat.

Låt mig slutligen vara så tydlig som det bara går: Sverige kommer aldrig att stå ensamt så länge vi håller samman, också med våra allierade. Ett starkt försvar är en förutsättning för ett fritt land. Låt oss aldrig ta det för givet. Låt oss i stället försvara det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alexandra Anstrell (M).