Fru talman! Jag ska börja med att konstatera att jag blir lite förvirrad i den här debatten när Daniel Vencu Velasquez Castro går upp och säger att Sverigedemokraterna inte förespråkar en innovationsstrategi. Det gör han i ett replikskifte om en innovationsstrategi, utifrån en reservation från Sverigedemokraterna där en innovationsstrategi föreslås. Det blir lite svårt att reflektera över varför vi inte driver en fråga när vi debatterar hur vi driver den frågan i det betänkande som vi debatterar här i dag.

Med det sagt är det naturligtvis så att man inte får hundra procent av det man vill när man samarbetar med flera partier. Det är också så att det här är en fråga som får anses ligga utanför det Tidöavtal som vi har skrivit på – om det inte skulle tillskjutas budgetmedel, eftersom det då blir en budgetförhandlingsfråga. Men det är uppenbart att Sverigedemokraterna driver den här frågan, för annars hade Daniel Vencu Velasquez Castro inte haft en reservation om frågan att gå upp och replikera på mig om.

Sedan är det alltid lätt att vara efterklok, och det är väl positivt att Socialdemokraterna nu driver på för främjad innovation. Det är också så att vi kan konstatera att man under åtta år valde att inte gå fram med de förslag som man i dag är väldigt stolt över att företräda i rollen som oppositionsparti i Sveriges riksdag.

Med det sagt: Jag står fast vid det jag sa om att politiken inte kan avgöra exakt vad nästa innovation är. Däremot har politiken ett ansvar att lyssna på såväl bransch som myndigheter när det gäller vad de tror att Sverige kan dra nytta av i den innovationsutveckling som sker världen över i dag. I stället för att säga till en myndighet att den ska pyssla lite med innovation tycker jag att det är rimligt att säga: Var finns de stora möjligheterna? Hur fokuserar vi på att ta till vara just dem? Därmed blir det en liten inramning av fokuset för denna myndighet. Det tycker jag är fullt rimligt.

Jag tackar dock Daniel Vencu Velasquez Castro för dessa frågor, fru talman.